Jag behövde läsning på jobbresan. Gärna i pocket och gärna mer än 300 sidor att räcka hela veckan. Inte alltför experimentell prosa, för jag visste att hjärnan skulle behöva en berättelse som följde i huvudsak en rak tidslinje mellan arbetspassen. Valet föll på Ian McEwans senaste roman Lektioner. Berättelsen följer huvudpersonen Roland och upptakten är […][...]

Storbritanniens premiärminister vaknar en morgon och konstaterar att allt inte står rätt till. Munnen är uppfylld av ett fuktigt, köttigt organ som sveper längs med rader av… usch: tänder! Och vad är det för egendomliga ben där nere? Ska de vara så få? That morning, Jim Sams, clever but by no means profound, woke from […][...]

Det sägs att Minnesotabygderna liknar de svenska skogarna och att också de växlande fyra årstiderna är jämförbara. Jag lyfte blicken. Ovanför mig svävade ett blekgult löv på en vindpust. Steg och sjönk utan att ta mark helt. Jag plockade ner det ur himlen med ett litet hopp. Handlingen i Vargarnas historia kretsar kring Linda som […][...]

Shakespeare. Ständigt denne Shakespeare. Han kunde konsten att beskriva situationer när människor hamnade i avgrunden på grund av sina egna lögner och handlingar. Ta bara Hamlet som av en vålnad får höra att hans farbror Claudius tillsammans med hans mor Gertrud har förgiftat fadern som nyss begravts. Ian McEwan, den produktive brittiske författaren, gör i […][...]

Trots att Ian McEwans senaste roman Domaren kretsar kring komplicerade frågor som kärlek och rättvisa blir läsupplevelsen ändå märkligt behaglig. En av förklaringarna är att berättelsen i stora stycken utspelar sig via huvudpersonens tankar och observationer. För överrättsdomare Fiona Maye visar sig snart vara en sympatisk och intelligent kvinna som bibehåller lugnet även i de […][...]

Andra världskriget och det kalla kriget gav upphov till den moderna spionthrillern, där allt handlade om att blottlägga hemligheter och falska lojalitetsband. I Utrensning verkar Oksanen både vilja slutgilitigt begrava den och hålla liv i den genom att påminna om att det alltid finns folk som vet var kropparna är begravna. Här är krigen slut, […][...]

Det låter osannolikt, men i morse träffade jag konstnären och poeten Öyvind Fahlström, död sedan 1976. Jag höll på att sätta flingorna i halsen när jag hörde tre distinkta dunkar bakom mig. Jag vred på huvudet och såg en utmärglad skugga på balkongen som frenetiskt ryckte i den låsta dörren. Chockad, darrig på handen, sträckte […][...]

Efter att Bookerpriset återigen kritiserats för att de bara väljer böcker som ”vanligt folk aldrig hört taaalas om” ska de nu enligt ordföranden Jonathan Taylor svara med att lägga ut alla böcker på sin shortlist på nätet, att läsas gratis. Det rör sig alltså om: - Darkmans av Nicola Barker - Den ovillige fundamentalisten av […][...]

Egentligen finns väl inget mer idylliskt än en vacker havsstrand: polerade småstenar, mjuk sand, det rullande havet under en himmel som sträcker sig hela vägen till horisonten. Samtidigt är det en gräns; ett ställe där både hav och land både börjar och slutar, där de första landlevande djuren klev i land och där mer än […][...]

Måhända var det avsaknaden av bloggosfären och Seinfeldboxar som gav Leonardo da Vinci tid och ork att uppfinna, måla, forska, obducera och Gud vet vad på samma gång. Måhända var det sedvanlig nyfikenhet. Hur som helst är renässansmänniskan jävlig död, och tur är väl det. Tänk en fest 2006, där man sitter några stycken och […][...]