Krönika

Universalsnillet, var är du?

Måhända var det avsaknaden av bloggosfären och Seinfeldboxar som gav Leonardo da Vinci tid och ork att uppfinna, måla, forska, obducera och Gud vet vad på samma gång. Måhända var det sedvanlig nyfikenhet. Hur som helst är renässansmänniskan jävlig död, och tur är väl det. Tänk en fest 2006, där man sitter några stycken och avhandlar allehanda vardagligheter, och samtalet pågår:
– Hur går det med plugget. Det var sjukgymnast du läste till va?
– Jo, precis. Det är ganska mycket nu. Men det går bra. Själv då?
– Är arbetslös just nu. Laddade ner alla Kubrick-filmer igår. Jävla bra dom är.
Så stegar universalgeniet in.
– Tjenare Leo, hur är läget?
– Jorå. Helt ok. Lite stressigt bara. Måste rita klart en pansarvagn som jag håller på att uppfinna. Sen så har jag en jädra massa lik att ta tag i. Ska obducera dem så jag kan lära mig allt om människans anatomi, bra att kunna ni vet. Annars är det rätt lugnt. Har en del muralmålningar på gång, snart ska jag börja måla ett motiv från Bibeln. Det tar ju lite tid. Det blir typ fem gånger tio meter stort. Sen spelar jag musik, gör en del statyer, ritar broar och hus, uppfinner en miniräknare och användningen av solenergi. Jag studerar fåglars rörelser också så jag kan konstruera en helikopter. Ska uppfinna en ubåt också. Och en dykardräkt … Hur är det med er?

Man kan tycka att det är en ynnest att få leva nu, när många kan lite om mycket, snarare än då, när få visste allt om det mesta. Men svindlande är det att tänka sig en nutida romanförfattare med renässansmänniskans bildning. Britten Ian MacEwan gör ett försök i Lördag, där han väver samman berättelsen med avancerad hjärnforskning; i förberedelserna till romanen har MacEwan följt en hjärnkirurgs arbete under två års tid. Fan tro’t att det skulle räcka. Så här skulle sannolikt baksidestexten till universalsnillets stora verk anno 2007 se ut:

"Jordklotet – en roman" är en berättelse om samtiden. Med sin omfattande bildning inom biologi, kemi, fysik, feminism, medievetenskap, astronomi, språkvetenskap, konst, miljövetenskap, botanik, bredbandsteknologi, populärkultur, postkolonialism, idéhistoria, statsvetenskap, humanekologi, ekonomi, religionspsykologi, rättsvetenskap och sociologi – och genom erfarenheterna som entreprenör, biståndsarbetare, journalist, astronaut, basist, vegan, soldat, poet, arkitekt, obducent, konstnär, backpacker, dokumentärfilmare och homosexuell – skildrar författaren två unga människor som försöker finna varandra i en tid präglad av terrorhot och religiös fundamentalism.

Jonas Gren

Publicerad: 2006-12-10 19:23 / Uppdaterad: 2011-02-15 09:28

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?