Jag läste Harlequin-romaner på löpande band när jag började högstadiet. De var tunna och gick därmed fort att ta sig igenom, dessutom visste jag exakt vad som väntade mig när jag öppnade en sådan bok. Alla var skrivna utefter samma mall och att det var lycklig kärlek som stod i centrum var självklart. Tills hjärtat […][...]

Karoline har tagit studenten. Hennes första riktiga förhållande har tagit slut. I ett första försök att stå på helt egna ben ger hon sig ut på en tågluff i Europa, för att upptäcka världen och hitta sig själv. I stället för det äventyr resan skulle bli befinner sig Karoline plötsligt i en nedgående spiral av […][...]

Brin var en av de första SF-författare jag fastnade för. Då var det inte The Postman det handlade om utan den första Uplift-tilogin som fångade mig. Men inte ens denna trilogi, oavsett hur brilliant den är räknas som kronan i Brins samlade verk. Nej, mästerverket är tegelstenen Earth. En rafflande historia med mycket teknik jargong […][...]

Jag rekommenderar denna bok till alla eftersom den kan avklaras i ett nafs. Paasilinna dök upp i mitt liv förra sommaren med boken Kollektivt självmord. I efterhand erkänner jag att jag aldrig lyckades läsa den färdigt av någon anledning. Efter att ha läst Livet är kort, Rytkönen lång har jag nog inget annat val än […][...]

Sara Villius ger sig i kast med kortprosa när hon debuterar med Nej, det är en snöklump. Egentligen är det inte hennes debut för hon har tidigare publicerat en text i novellsamlingen Tittut från det ideellt drivna förlaget Ink. Nej, det är en snöklump består av en samling lösryckta episoder från en ung kvinnas eller […][...]

Vad gör alla superokända människor hela dagarna? Uppenbarligen har denna fråga gnagt så länge i Lindströms sinne att han kände sig tvingad att skriva ned sina tänkbara svar. Till stor sorg för alla, ja utom bokförlaget och Lindström själv antagligen. Vad vi serveras är ett antal superokända människor någonstans i det mentalt fastfrusna Sverige, i […][...]

Skulle någon göra mig tvungen att välja ut endast en egenskap som jag ville att all den fortsatta litteraturen jag läser skulle äga, skulle jag välja egenskapen av att provocera. I ett val mellan skönskrivning, spänning, lärdomar eller lidelse så väljer jag fortfarande provokationen, eftersom den är minst troligt att jag skulle bli uttråkad av […][...]

I Milan Kunderas roman Skrattets och glömskans bok är alla blickar riktade mot Prag. De karaktärer som inte bor där längtar dit, eftersom de tvingats fly därifrån. Bokens olika berättelser utspelar sig alla under några år i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet, när en uppfriskande vänstervind blåste genom västvärlden. I Tjeckoslovakien var denna […][...]

Varför ser världen ut som den gör? Verkar det inte ligga något av en konspiration bakom hela vår världsordning? Det är ungefär så enkelt som det hela börjar för Casaubon och hans kamrater Jacopo Belbo och Diotallevi. En konspiration. En enda, stor Plan för hur världen ska styras. Och det är ingen liten konspiration vi […][...]

Januari 1996 samma natt som Morrissey skulle ha spelat i Sverige för första gången (men ställde in) skar Peter Birro in Morrisseys namn i sin arm och ärren lär synas än. Om Morrissey och The Smiths haft någon inflytande på ditt liv och om London är en av dina favoritstäder och du gillar böcker om […][...]