Recension

: Vad gör alla superokända människor hela dagarna?
Vad gör alla superokända människor hela dagarna? Fredrik Lindström
2001
Albert Bonniers förlag
3/10

Nedlåtande och lakonisk förortsångest

Utgiven 2001
ISBN 9100576786

Om författaren

Foto:Caroline Andersson Fredrik Lindström

Foto: Caroline Andersson/Bonnierförlagen

Fredrik Lindström, född 1963, komiker, filmregissör, programledare och populärhistoriker, är känd från bland annat radioprogrammet Hassan, långfilmen Vuxna människor och TV-programmen Värsta språket, Svenska dialektmysterier och På spåret. Han har skrivit humoristiska böcker och böcker om språk och historia, bland andra Världens dåligaste språk: tankar om språket och människan idag, (2000), Vad gör alla superokända människor hela dagarna? (2001), Jordens smartaste ord: språkliga gåtor och mänskligt tänk och Jag är en sån som bara vill ligga med dig (2005).

Sök efter boken

Vad gör alla superokända människor hela dagarna?

Uppenbarligen har denna fråga gnagt så länge i Lindströms sinne att han kände sig tvingad att skriva ned sina tänkbara svar. Till stor sorg för alla, ja utom bokförlaget och Lindström själv antagligen.

Vad vi serveras är ett antal superokända människor någonstans i det mentalt fastfrusna Sverige, i trakterna mellan ungdomen och vuxenskap. Parmiddagar med tillhörande satir över stackars människor som försöker vara vuxna, kravlösa förhållanden med oroande tankar om framtida familjebildningar och över hela denna sötsura anrättning en översittarsås baserad på en författare som känner det som en plikt att påtala denna hur patetiska liv bokens superokända gestalter genomlever.

Lindström har som bekant redan tidigare nyttjat temat kring vuxenskapets vara eller inte vara. Men till skillnad från filmen Vuxna människor så saknas i Lindströms skönlitterära alster en positiv underton av igenkännande. Lindströms karaktärer är små och ytliga och de eventuella existentiella problem de stöter på kan de inte bekämpa med annat än tillkämpat vuxet socialiserande eller lägenhetsdrömmar.

Samtidigt vill jag gärna tro att Lindströms ambition egentligen inte är att avskärma sig från dessa superokända människor, utan snarare påvisa det allmänmänskliga strävandet efter att finna någon form av mening i tillvaron. En vindsvåning i Stockholm och regelbundna påhälsningar från tidningen Sköna Hem. Parmiddagar med formell informalitet och taffliga kommentarer om årgångsviner. Antagligen vill Fredrik Lindström med sin bok uttrycka en samhörighet med oss superokända. Men jag tycker inte han lyckas. Ironin leder inte till igenkännande skratt. Den lägger sig som en klump i halsen. Som läsare vill jag inte känna så. Tror inte heller att det var författarens avsikt.

Personligen önskar jag att Fredrik Lindström överväger att sluta skriva om superokända människors futtiga liv och börjar skriva om den halvfulla vinflaskan. Även om det står ”Diamant” på etiketten och vinet har en besk eftersmak av personliga misslyckanden och tillkortakommanden.

Och lämna den vältrampade ironiska stigen. Den skönlitterära formen förtjänar bättre än att fyllas med förlegat skräp från Killinggängets ruiner.

Rikard Liljenskog

Publicerad: 2002-02-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 11:50

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #466

5 kommentarer

Tycker Lindström faktiskt lyckas med att inte avskärma sig från dessa superokända människor, utan snarare påvisar det allmänmänskliga strävandet efter att finna någon form av mening i tillvaron.

Isidor Oregistrerad 2006-03-14 22:22
 

Håller med Isidor. Håller inte med Rikard. Annat än att Lindström inte är särskilt djup. Å andra sidan lider inte direkt media- och kultur-Sverige någon brist på "djupa" försök till litterära alster. Konsten, och det som tilltalar mig, är snarare fokuset på det lilla, det enkla, privata. Hellre det.

Emil Oregistrerad 2006-09-20 19:57
 

Rikards recension är mina tankar i ord. Som den typiskt superokända människa jag är, är det kanske min starka ovilja att identifiera mig med de personer som beskrivs i boken som gör att jag inte finner den speciellt tilltalande. Den ger en besk eftersmak och en känsla av att det inte är lönt att anstränga sig, livet som superokänd människa är och förblir innehållslöst och ointressant för omvärlden.

Eriksson Oregistrerad 2007-01-04 15:47
 

[...] Det jag funderar mycket på under tiden jag springer på morgonen är varför fler inte är ute och rör på sig på morgonen. De enda jag möter är antingen pensionärer med rullatorer eller någon som är ute och drar runt hunden på en tidspressad promenad så kopplet ligger som ett streck i luften, med hunden efter… Eller som Fredrik Lindström hade sagt: Vad gör alla superokända människor hela dagarna?* [...]

 

[...] bokbloggare om ”Vad gör alla superokända människor hela dagarna?”: Dagens bok 55.603331 [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?