När jag tar mig an ett storverk gör jag det med pennan i hand, för att stryka under och slå upp, lära mig saker. I Bergtagen hittar jag massor av nya ord och jag känner stolthet, när jag får deras mysterium förklarat och hjärnan sväller som en inlagd gurka. Det är ett arbete således att […][...]

Inte en sekund för sent smäller jag igen Stjärnspådd. Detta beror inte på att boken var våghalsigt banbrytande eller angenämt spännande, utan kort och gott att den nådde sitt slut och var trist att läsa. De lösryckta positiva citaten från tidigare recensenter som kröner pärmen till Stjärnspådd känns omotiverade. Ett fult försäljningstrick som kan liknas […][...]

I serien Legender från Drenai med fristående delar är det nu dags för nummer två på svenska. Efter att ha läst Belägringen, del ett i serien, var mina förhoppningar höga. Samtidigt fanns det en gnagande känsla av tvivel. Belägringen visade sig vara en väldigt bra bok även om den hela tiden balanserade på gränsen till […][...]

Samtidigt som Danielsson ger uttryck för ett förakt gentemot den klassiska Hollywood-filmen så presterar hon något som känns precis lika formaliserat – en den svenska debutantromanens arketyp – en jämntjock sörja som ger mig sura uppstötningar. Poängen Danielsson gör är förvisso att påskina hur litet Hollywoodfilmen har med vekligheten att göra, själv försöker hon prestera […][...]

Antagligen har jag blivit skadad av att läsa Märta Tikkanens hela produktion så att jag kan den både utan och innan. Hennes valspråk har alltid varit "att stå i bredd och dela". Jag tycker att det är vackert och det är nog ändå denna tanke om ömsesidigt hänsynstagande som har fått mig att göra de […][...]

Nutid och dåtid blandas samman och ställs mot varandra i Min kusin. Kusin Per har dött och i dödsboet hittas hans dagböcker. Det är genom dem och berättarens minnen som historien återges. Vi får ta del av de människoöden som växer fram härur under en relativt lång period. Från 1930-tal till nutid. En period som […][...]

För att få det överstökat och göra det hela så kort fattat som möjligt så kan man dela in Stjärnornas tennisbollar av Stephen Fry i tre avsnitt, livet före händelsen, händelsen och sedan livet efter händelsen. Med andra ord ett klassiskt berättargrepp med perepetin i mitten av dramat. Nåväl, för att vara snäll så ska […][...]

Vitals är Bears första stora roman sedan Darwins Radio som bland annat belönades med en Nebula award, sf-världens motsvarighet till en Oscar. Det har hänt väldigt mycket med hans stil som författare och utvecklingen har verkligen gått åt rätt håll. Från att tidigare ha skrivit kort, hårt och koncist visar han nu upp ett relativt […][...]

Mars är en rätt tråkig månad och så här mitt i studiemedlet drömmer jag våta drömmar om att vinna på triss eller varför inte vara en sån där IT-miljonär som det kryllade av för ett par år sedan. Allt verkar ju så mycket trevligare om man inte behövde laga mat på vitkål, vatten och gul […][...]

Det klagas nu och då i recensentkåren över att nya och unga svenska prosaister är alltför kortfattade, för att inte säga minimalistiska. Noveller, kortromaner och skönlitterära experiment verkar vara melodin; den där riktigt mastiga debuten med en omfattande och genomarbetad roman låter sig vänta på sig. Det är inte utan att det känns långt till […][...]