Recension

: Främlingen
Främlingen Albert Camus
1998
Albert Bonniers förlag
10/10

En bok att älska eller hata

Utgiven 1998
ISBN 9100567418
Orginaltitel L'etranger
Översättare Sigfrid Lindström
Först utgiven 1942

Om författaren

Albert Camus föddes 1913 i Alger och dog i en bilolycka 1960. Han belönades med Nobelpriset 1957. Främlingen är ett av hans främsta verk, en av 1900-talets verkligt inflytelserika romaner.

Sök efter boken

Skulle någon göra mig tvungen att välja ut endast en egenskap som jag ville att all den fortsatta litteraturen jag läser skulle äga, skulle jag välja egenskapen av att provocera.

I ett val mellan skönskrivning, spänning, lärdomar eller lidelse så väljer jag fortfarande provokationen, eftersom den är minst troligt att jag skulle bli uttråkad av efter ständig upprepning. Och kanske skulle det betyda att, om jag endast fick läsa provocerande litteratur, så skulle en stor del vara som Camus Främlingen.

Främlingen skrevs – eller åtminstone gavs ut – 1942. I vår tid av vansinnesexploatering av de mest skiftande och moraliskt tvivelaktiga ämnen så kan det tyckas att en roman från -42 knappast kan få en att höja på ögonbrynen annat än om vi som läsare sätter oss in i den tidens perspektiv. Antagligen stämmer det. Men Främlingen är provocerande på ett helt annat plan, ett mycket mer universellt.

Sartre sade: Gud är död.

Efter det hade vi ingenting att skylla våra handlingar på.

Människan har i varje situation en valmöjlighet, och hennes ansvar som människa är att veta vilka val hon gör och varför. Annars så är hon åtminstone tvingad att ta konsekvenserna av sina handlingar. Eller finns det undantag? Vilka människor skulle ha rätt till att bli allsmäktigt förlåtna av sina medmänniskor för, låt oss ponera, ett dråp? Barn? Dårar? Psykiskt sjuka utan empatiska känslor? Frågan är ständigt aktuell, särskilt angående dödsstraffets vara eller inte vara.

Camus Främlingen är en jagberättelse som startar vid jagets – Mersaults – mors död, leder förbi ett slumpmässigt mord och fram till domen. Perspektivet är mycket inskränkt, särskilt som Mersault inte fastnar vid och analyserar något av det som händer honom, utan hans stående omdöme är, att "det inte hade någon verklig betydelse.

Detta gör att Främlingen inte ger några som helst svar, varken om sig själv eller om något ur läsarens värld. Men texten fylls ändå (eller kanske tack vare) med en mättad spänning, en frustration eller undermedveten insikt är svårt att avgöra, och varierar säkert från läsare till läsare. Man känner bara hur någonting bubblar och trycker på under huden och i bröstet, och man vet inte riktigt vad man ska tycka. Och just i detta ligger Camus genialiska provokation: han tvingar läsaren att bryta sig loss från automatiska värderingar och istället verkligen tänka själv! Som väl känt är så blir många förbannade på saker som framkallar deras egen villrådighet. Andra gläds åt att bli triggade till nya tankespår.

Jag rekommenderar att boken läses minst två gånger (den är inte så lång, ca 150 sidor), eller att åtminstone början läses om efter att man läst slutet. Man kan bli mer än överraskad av felaktigheter i sina egna primära bedömningar.

Textutdrag (Visa/göm)

Nina Lindström

Publicerad: 2002-02-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-08 13:41

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #464

8 kommentarer

Fantastisk recension på en FANTASTISK bok!!
Albert Camus verkliga mästerverk. Kan även rekommendera "Pesten" för dom som gillar Camus skrivande.

Jonatan Oregistrerad 2006-10-15 13:20
 

Väldigt bra recension av en väldigt bra bok. Har läst den en gång och den fick mig att tänka och jag ser framemot den andra gången.

Ryan Oregistrerad 2006-12-15 22:30
 

Friedrich Nietzsche sade: Gud är död.

David Oregistrerad 2006-12-17 21:20
 

Läste faktiskt precis ut den, och ja den lämnar väldigt mycket till fantasin. Väldigt bra bok, i början tyckte jag att den var lite väl oenergiskt skriven men det är ju faktiskt det som är mening. Eftersom Mersault ser allt med en genomträngande likgiltighet. Nåväl, en väldigt bra bok. Och nu ska jag läsa om den.

Hampus Oregistrerad 2007-03-27 20:19
 

Dostojevksij sa, före de andra: Gud är död.

Andreas Oregistrerad 2007-05-09 20:43
 

jag läste ut den precis..vi har en bokpresentation imorrn..o den är ganska bra..första gången jag läser av den sortens böcker..den får en verkligen att tänka..slutet är ganska chockerande

... Oregistrerad 2007-12-10 17:53
 

Den här boken var minst sagt provocerande. Klyschigt, men man vet inte var man ska ta vägen. Man vet inte hur man ska förhålla sig till Mersault. Jag har läst boken på franska och ska nu kommentera den på franska. Det finns en del som jag skulle vilja uttrycka om den, jag får se om det går med mina begränsade franska skills. Boken får en verkligen att vilja reda ut saker och ting.

Hang Oregistrerad 2009-03-12 17:17
 

Mycket träffande recension!

Dan Oregistrerad 2011-02-26 08:37
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?