För några år sedan gick jag en kurs i modern litteratur där bland annat Lagerkvists Dvärgen avhandlades och jag minns att jag blev lite ställd över hur överens mina kursare var om att huvudpersonen, dvärgen, var en symbol för krigstidens ondska. Det är onekligen en sanning som står att läsa i de flesta litteraturhandböcker, men […][...]

Sydafrika i början av åttiotalet. De svartas frustration över de vitas låtsade eftergifter briserar, och innan familjen Smales riktigt förmått sig ta in vad som händer är kaos och raskrig ett faktum. Bara trotjänaren July har sinnesnärvaro nog att stuva in den vita familjen, Maureen, Bam och de tre barnen, i en jeep och föra […][...]

Jag är en dryg och okunnig romanläsare. Det inser jag gång på gång i Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Jag tror att jag fattar precis vart det bär hän – och hon lurar mig gång på gång. Med den äran. Till viss del skyller jag på förlaget som gett ut den upplaga jag råkat komma över. […][...]

Två gamla kvinnor lever i ett hus. De är beroende av varandra och de bekämpar varandra för allt vad tygen håller men någon form av hatfyllt dödläge råder. Så anländer en främmande ung kvinna till huset och konflikten ställs på sin spets. Sakta men säkert lotsar Toni Morrison sin läsare tillbaka till det förflutna. Bill […][...]

Den dagen Jan i Skrolycka får sin nyfödda dotter lagd i famnen börjar hans hjärta att klappa som aldrig förr. Den fattige dagsverkaren döper flickan efter solen och som en planet kretsar hans tillvaro endast kring henne. När dottern så är arton år hotas familjen av vräkning om de inte ordnar fram två hundra riksdaler […][...]

När John Galsworthy fick Nobelpriset 1932 var det framför allt för romanserien Forsytesagan, och redan då räknades han till de mer populistiska pristagarna. Men det var med tevefilmatiseringen 1967 som serien kom att sälja i hundratusentals exemplar bara i Sverige. I Expressen fördes samma år en livlig debatt – man får en glimt av den […][...]

Bakom de höga murarna ligger en byggnad i förfall. Kolonner med slingrande murgröna, en marmortrappa, nött av steg från tidigare ägare: välbärgade franska kolonisatörer. Huset på den algeriska landsbygden tillhör nu socialtjänsten. Ålderdomshem, sinnessjukhus, vårdanstalt – allt i ett. Här hamnar de som inte passar in, som brutit mot samhällets konventioner. Alla har de övergivits […][...]

Katarina Kieri är också poet, och den förmåga hon verkligen besitter är just att hantera orden. Som poet måste man väga varje ord på guldvåg medan en romanförfattare kommer rätt långt med en bra historia (och åtminstone ett flyt i språket). Men ibland stöter man på de där romanerna där varje ord känns som uttänkt. […][...]

Gabriel García Márquez är skitstor. Och förstås har han flera lika stora böcker på sitt CV. Översten får inga brev från 1961, dock, är en av de mindre – både vad gäller mängden uppmärksamhet den fått och vad gäller formatet. Det är en liten, drygt 120-sidig berättelse som Bokförlaget Tranan nyutgiver i en stilren och […][...]

När Amines fru Sihem inte kommer hem från besöket hos sin mormor tänker han inte mycket på det. Hon kanske är och handlar, hon kanske stannade en extra dag. Men sedan ringer de från sjukhuset där han arbetar och ber honom komma, inte för att operera fler skadade från dagens självmordsattentat utan för att identifiera […][...]