Joshua Ferris gjorde 2007 braksuccé med sin debut Så fick vi se slutet. Nu, fyra år senare, kommer hans andra roman: The Unnamed, som på svenska har fått titeln Tillståndet. En mycket passande översättning eftersom romanen – inte bara kretsar kring, utan mer eller mindre hela tiden befinner sig mitt i toppadvokaten Tim Farnsworths mentala […][...]

Handlingen i Metro 2034 är baserad på samma postapokalyptiska scenario som i den tidigare boken, Metro 2033 som gavs ut för något år sedan. I korthet har världen gått under i ett förödande atomkrig och de sista mänskliga överlevarna klamrar sig fast nere i Moskvas tunnelbana för att undgå radioaktiviteten och vilddjuren som överlevt på […][...]

Någonstans i yngre tonåren slukade jag en bok med titeln Avsnoppad. Romanen, av David Thomas, handlar om Bradley, en man som sövs ned på ett sjukhus för att få visdomständerna bortopererade. Av en slump – eller snarare på grund av nyligen varslade vårdbiträden som varit ute och supit på lunchen, om jag inte minns fel […][...]

Ibland sägs det att Sigmund Freud var den förste som mer systematiskt ägnade sig åt människans ofrivilliga minnen och hur de styr våra vardagliga liv. Traumatiska minnen vi återupprepar fast vi inte vill och andra minnen som vi täcker över och förtränger. Samtidigt hade Freud, åtminstone i yngre år, gott hopp om att vi kan […][...]

Simone de Beauvoir kan kännas lite inaktuell idag men efter att jag har läst Mandarinerna har hon för mig blivit raka motsatsen. Trots sina 67 år känns denna roman högaktuell med sin skildring av svajiga politiska strömningar och sin intima beskrivning av människan. Romanen är en klassiker som utan överdrift kan betraktas som en av […][...]

Hösten 1990 skrev den 14-åriga Kinna Gieth ett brev till författaren Peter Pohl. Hon undrade om han kunde tänkas hjälpa henne. Ett halvår tidigare hade hon förlorat sin tvillingsyster Jenny i en trafikolycka. Kinna ville hedra sin syster och hjälpa andra med en liknande sorg genom att skriva en bok och berätta historien om Kinna […][...]

Christine Falkenland hör till den sortens författare som verkar skriva olika varianter på, om inte samma historia, så åtminstone samma tema hela tiden. Jag tycker hemskt mycket om såna författare. Det är som om de hela tiden fördjupar och fortsätter på det som måste bli skrivet. Som om deras böcker skapas i samförstånd med en […][...]

När jag läser ännu en skandinavisk deckarförfattare som skördat stora framgångar på der Spiegels bästsäljarlista kommer jag inte från tanken på vilken bild de måste ha av oss där nere. För den röda stugan och den orörda naturen bör väl rimligtvis också dela plats med den psykopatiske mördaren om man skulle utföra det klassiska associationstestet […][...]

Den lagom obekväme och trivsamt originelle kriminalaren Carl Mörck har efter sitt lyckade genombrottsfall med Kvinnan i rummet nu en permanent avdelning, Avdelning Q, som från Köpenhamnspolishusets källare ska lösa de fall som de ordinarie poliserna gett upp (cold cases). Genom uppmärksamheten från den oväntade succén och lite listigt palatsintrigerande från Mörck har han dessutom […][...]

Det har regnat priser över denna tredje bok i kriminalromanserien om Avdelning Q, bland annat är den belönad med Glasnyckeln 2010 (årets bästa skandinaviska kriminalroman). Så det är med viss förväntan som jag, trots att jag inte läst de två tidigare, hugger in på Flaskpost från P. Kriminalkommissare Carl Mørck och hans assistent Assad jobbar […][...]