”Hötorgskonst” var Davids omdöme när han recenserade Tore Renbergs då nyöversatta tonårsskildring Mannen som älskade Yngve på dagensbok.com i februari 2005. Jag håller med om ganska mycket av det han skriver i den recensionen, men ändå är min grundupplevelse en helt annan. Och som flera av våra läsare invänt under åren som gått sedan dess: […][...]

Vad får en människa i ett av världens rikaste och tryggaste länder att gå med i vad som kan beskrivas som en kommunistisk sekt i väntan på väpnad revolution? Nej, det här ska faktiskt inte handla om Magnus Utviks nyutkomna självbiografi Med Stalin som Gud (den kommer senare i veckan). Det här handlar istället om […][...]

Så var vi där igen. Humor. Vad är egentligen roligt, och varför är det roligt? Varför fungerar somligt, men somligt inte? Varför tycker du att något är roligt som inte jag tycker är roligt, och tvärtom? Jag gillar idén till norske Magne Hovdens Sameland. Ett par lite avdankade polare, Leif och Roy, jobbar på Posten […][...]

Kompani Orheim. Mamma Sara, pappa Terje och lille Jarle. Ja, i sanningens namn är det väl mest Terje som hittat på det där namnet. Kompani Orheim. Terje, med sitt enorma intresse för andra världskriget och de norska motståndsmännen. Terje, som upplever livet som ett krig, en kamp. Terje, som tycker att den perfekta semestern måste […][...]

Läste du Mannen som älskade Yngve? Minns du i så fall Anette Hansen? Inte? Det är kanske i så fall inte så konstigt – Jarle minns henne ju knappt själv, och nu är det sju år sedan. Eller sju år och nio månader, för att vara exakt. Jarle Klepp har hunnit bli 25 år, en […][...]

Alex stod på knä framför liket och försökte undvika att få blod på kläderna. Hans handflator var fuktiga och han hade problem att hålla händerna stilla. Han hade ett egendomligt brusande ljud i huvudet, ungefär som dånet av ett flygplan på hög höjd. Han undvek att titta på mannens ansikte. Han hade gjort det en […][...]

Bill Callahan har spelat in världens vackraste popmusik sedan 90-talets början, först under sitt pseudonym Smog och senare under sitt riktiga namn och hela tiden har hans styrka varit textförfattandet. Ett textförfattande som berört allt ifrån de stora existentiella frågorna, religiösa tankar och olycklig kärlek. Den enda musiker jag kan komma på som skulle kunna […][...]

Helge Bendel bor med sin far, styvmor och halvsyster i en vaktmästarbostad högst upp i huset på Norrlandsgatan 26. Hans egen mor dog när han endast var tre dagar gammal men han trivs bra hos sin familj. Han hälsar ofta på sin mormor, som ligger gammal och skruttig, och sin morfar, som egentligen inte är […][...]

Den danska dramatikern Line Knutzon har skrivit något om trådar. En människas relationer utgörs av trådar fästa i andra. Alltför många trådar kan man trassla in sig i, men det är samtidigt trådarna som ger oss ett sammanhang, håller oss uppe. Med alltför få trådar står man och svajar. Adam Napier står och svajar. På […][...]

Anteckningar om Azorno: I ett flöde av höstens romaner. Hur att läsa? poesi Romanen upprepar sig för att den bör göra det. Ska inte förstås. Finns något i upprepningarna, det musikaliska. Hitta ett sätt att läsa, lyssna på, se. Kvinnorna är ansiktslösa, röstlösa, språklösa. Än mer röstlös är Azorno. röster, kroppar, kläder Kollektiv! De våldsamma […][...]