Den tyskspråkige författaren W. G. Sebald dog i en bilolycka 2001 (inget självmord: hjärtattack, dottern överlevde). Med tanke på hur lite tysk skönlitteratur som översätts är det ett mått på Sebalds litterära tyngd att det nu kommer en tegelesten på +1000 sidor och 1247 gram, Dikt, prosa, eässer, som samlar ihop det som redan givits […][...]

Ungdomsböckerna som inte skyggar för att skildra tonåringars sexualitet som den är börjar bli mer regel än undantag i den svenska utgivningen. Det är bra. Att känna igen, läsa om andras misstag och förstå att du inte är ensam kan många gånger vara enklare än att prata med kompisarna, föräldrarna eller skolsköterskan. Med Söta pojkar […][...]

När den här recensionen publiceras har det gått ett tag sen julhelgen. Granen är plundrad, lussekatterna uppätna, glöggen slut och adventsstjärnan nedtagen. Tomten är på semester och en äcklig vårvinter sprider sitt gråa täcke över Malmö. Men, jag måste ändå säga detta: Anna-Karin Palms Snöängel är den ultimata julboken. Är det något ni ska läsa […][...]

Inom deckargenren finns det många inriktningar och gränsen mellan dem kan vara flytande. En av mina favoritgenrer är pusseldeckaren. Författaren Sören Bondeson menar att det karaktäristiska för pusseldeckaren är att mordgåtan ligger i fokus och är utlagd likt ett pussel. Oftast är det en sluten miljö där minst fem stycken är misstänkta för mordet. Mot […][...]

Elsas hemlighet är den sista och avslutande delen i trilogin om modebloggaren Elsa Gustavsson, men är inte på långa vägar en lika smaskig karamell som de två föregående böckerna. Problemet är att författaren väljer att hoppa femtio år tillbaka i tiden och låter Elsas största dröm och ”hemlighet” vara det faktum att hon mer än […][...]

När jag var liten älskade jag fantasy. Jag gick in i Narnia-garderoben och ville aldrig därifrån. Men någonstans i tonåren tog fascinationen för förtrollade dolkar och andra världar abrupt slut, och jag har ofta försökt återuppväcka kärleken, och ständigt blivit lika besviken. I vuxen ålder får jag plötsligt intrycket av att fantasy är en egen […][...]

Den sextonåriga London Lane skulle kunna vara som alla andra. Men det är hon inte. Varje natt, exakt klockan 04.33 raderas hennes minne och hon måste därför anteckna allt hon behöver komma ihåg. Saker som att hon har bråkat med sin bästa vän och om vad, vad hon hade på sig för kläder i skolan […][...]

Folk som inte gillar prosa som upprepar sig tror att det är författarens upprepningar dom inte gillar. Men det är upprepningen i sitt eget liv dom inte gillar. Vad dessa upprepningshatare inte förstått är den enkla livsinsikt som slagit en av karaktärerna i Douglas Couplands roman Miss Wyoming. John Johnson, en före detta skådis som […][...]

Kanske är det Sisela Lindbloms förra roman, omdebatterade De skamlösa, som gör att jag har svårt att förstå mig på The Agency. De båda romanerna är lika. Och ändå inte. Återigen står en grupp välbärgade storstadsmänniskor med glassiga, medierelaterade jobb i centrum, men den här gången förlägger Lindblom handlingen till London och framför allt Paris. […][...]

Jag vet inte hur många kollegor Magnus Montelius kan tillräkna sig när han nu debuterat som svensk deckarförfattare, men han behöver i alla fall knappast känna sig ensam på deras årliga firmafest. Som läsare blir man kanske inte heller helt till sig över att det kommit ännu en debutant. 340 sidor senare är jag emellertid […][...]