Även i ett långt liv är det enstaka ögonblick, enstaka dagar som fastnar. 1980: Den sydkoreanska militärregimen slår brutalt ned protester i Kwangju. Soldater skjuter skarpt rakt in i folkmassan av studenter och arbetare. Offren kunde ju lätt avskrivas som farliga nordkoreanska agenter, och vad omvärlden angick måste ju alla som står upp mot Kim […][...]

Jag önskar verkligen att Eija Hetekivi Olssons debutroman Ingenbarnsland inte kändes så hjärtskärande aktuell. Det handlar inte bara om debatten om Malmö, om miljonförorter som beskrivs som ”laglöst land”, utan också om pensionsålder och ifall vi utan vidare borde jobba fram till åtminstone 75. I 1980-talets Göteborgsförorter Gårdsten och Bergsjön hör Miira ändå till de […][...]

En av de första frågor jag får, eller ställer, när jag pratar om böcker är vad boken handlar om. Även om det ofta finns mer relevanta frågor som ger svar på vilken läsupplevelse boken ger är frågan om handlingen den mer självklara. Handlingen är en bok som handlar om handlingen. Det är en roman om […][...]

Fotbollskriget kallas det, ett av 1900-talets många småkrig som hade varit bortglömt om ingen satt ett snitsigt namn på det. Givetvis handlade inte det fyra dagar långa kriget mellan Honduras och El Salvador 1969 om fotboll; det var långt mer djupgående frågor: Ojämlikheter som legat kvar sedan kolonialtiden, utländska påtryckningar från både Cuba och USA, […][...]

Jag har läst på förhand att Pixley Mapogo, Tore Renbergs fjärde roman om Jarle Klepp, ska vara den hittills svartaste. Den har också fått minst sagt blandad kritik. Fansen lär ha klagat på att det här är olikt Jarle. Författaren själv har uttalat sig om att romanen utgör en svacka, och säger att det närmast […][...]

Vi har kommit fram till nutid, Tore Renberg, hans huvudperson Jarle Klepp och jag. Dette er mine gamle dager är den senaste – men enligt författaren långt ifrån sista någonsin – romanen om Jarle. Alldeles nyss skrev jag, apropå föregångaren Pixley Mapogo: Det finns inte mycket enhetligt över böckerna om Jarle Klepp. Renberg tar sig […][...]

Nu har den åttonde boken om kriminalkommissarie Claes Claesson och hans fru överläkare Veronika Lundborg kommit. Det är imponerande även om det är ett tag kvar till Jan Mårtensons dignitet. Han har sedan 1973 gett ut en deckare om året om sin antihjälte antikhandlaren Johan Kristian Homan. Men tillbaka till Glasklart. Vi får möta Hilda […][...]

I den här femte delen i Sara Shepards serie Pretty Little Liars borde allt vara frid och fröjd. Ian Thomas har gripits för mordet på Alison DiLaurentis. Mona har blivit avslöjad som den som under signaturen ”A” har trakasserat de fyra kompisarna Aria, Spencer, Emily och Hanna under flera års tid, och har dött i […][...]

Klara är snart femton och inte alls som man ska vara när man är femton. Hon har ingen kille, inga kompisar, hänger hellre vid datorn än ser på film. Hennes mamma är mer tonåring än hon själv. Klara försöker att inte vara inloggad för ofta – då kommer ju alla att märka att hon inte […][...]

Jag älskade Timmarna. Både filmen och boken. De fint skissade penseldragen, tempot, stämningen och den lätt surrande handlingen som löpte stilla – på ytplanet. Det var på djupet som det egentligen hände saker: dunkla textliga rum som gled in i varandra och överlappades. Michael Cunninghams senaste bok När natten faller gör mig inte klokare. Och […][...]