Ivar Lundgrens roman om den tyske benediktinermunken och missionären Ansgar, som föddes 801 och avled 864, grundar sig i stora drag på Ansgars vän Rimberts levnadsteckning Vita Anskarii, som skrevs under åren 865-876. Rimbert och Ansgar stod varandra nära under 30 år. På Wikipedia läser jag att Rimberts biografi förmedlar många intryck från Ansgars vistelse […][...]

Ann Heberlein har skrivit en form av självbiografisk debattbok, Gud, om vi ska talas vi du och jag måste jag vara helt ärlig. I första delen är den fylld med frågor till Gud, och i den senare delen finns Guds svar. De klassiska frågorna ställs, de som alla människor har ställt och så de mer […][...]

Snart är det jul. Då firar vi att Jesus föddes, i ett stall i Betlehem. Men var det inte Nasaret han kom ifrån? Jo, men kejsar Augustus hade sagt att hela världen skulle skattskrivas; hela världen verkligen? Det låter mycket. Jo, men så står det i Bibeln. Och när han föddes kom en stjärna upp […][...]

Att under en begränsad tid läsa historiska texter. Jag kan inte. Utan att flyta bort i tanke, hamna i andra spår – och efter en stund förstå att jag har läst min egen fantasi. Men. En av årets Augustprisnominerade författare, Håkan Håkansson, har skrivit ett idéhistoriskt verk som inte låter tanken vandra till andra platser […][...]

Först skall sägas att när författaren pratar om liberaler och konservativa så är det utifrån ett amerikanskt perspektiv. USA:s politiska höger/vänsterskala skiljer sig som bekant från den svenska och europeiska. Men en läsare av denna bok har nog inga svårigheter med att tänka förbi den detaljen, då Jonathan Haidts teorier är mer universella än så. […][...]

Det finns ingenting att vara rädd för är Johan Heltnes debutroman och handlar om hur det är att växa upp inom det religiösa samfundet Livets ord. Handlingen är hämtad ur författarens egna erfarenheter även om romanen inte ska betraktas som självbiografisk. Huvudkaraktären Jonatan är 16 år och mitt i den känslostormande brytpunkt det innebär att […][...]

Orsaken till att böcker skrivs kan vara många. Spännande är det när författaren berättar om upprinnelsen till en bok, om hur hon eller han till exempel i en text hittat någon liten oväntad detalj och förvånat studsat till och undrat: Vad är det här?, och fylld av nyfikenhet börjat fördjupa sig i bakgrunden till detta […][...]

Jag ska erkänna att jag är lite nervös när jag börjar läsa den här romanen. Jag oroar mig för att Annika Lantzs sylvassa och supersnabba ordflöde, det som är så kännetecknande för henne, ska tappa kraft i skrift. Att det ska märkas en skillnad i tempo, och kanske även i skärpa, när orden formuleras (och […][...]

Låt oss bortse från tro en stund, Marcus Birros tro. Om den kan jag ingenting. Författarskapet, poesin, språket – konstnären – har jag bättre koll på. Att jag inte får ihop diktaren med krönikorna i Expressen eller hans koppling till katolicismen – betyder inte att jag kräver förklaring. Det vore ju dumt. Jag får inte […][...]

Detta jävla uttryck, ”i-landsproblem”, som vi slänger oss med för att beskriva något litet irritationsmoment i vardagen. Nej, Instagram ligger nere, var ska jag posta bilder på min katt nu? Kul nog tills vi benar isär det lite: Å ena sidan, att om det finns någon i världen som har det sämre än du är […][...]