Tänk att det finns så många sätt som jorden kan gå under på! Att asteroider och till och med kometer kan träffa oss är välkänt. Och särskilt stora behöver de inte heller vara för att orsaka katastrofer. Men vad sägs om gammastrålningsblixtar? De uppstår nästan dagligen någonstans på himlavalvet och kan förmodligen härledas till ett […][...]

Lars Gustafsson gick ju som bekant tyvärr bort i april i år, 79 år gammal. Den sista boken från herr Gustafsson själv blev Doktor Wassers recept från 2015. Men bara en månad efter bortgången släppte Albert Bonniers en nyutgåva av dubbelvolymen Fantastiska berättelser som består av Förberedelser till flykt från 1967 och Det sällsamma djuret […][...]

Jaha, var ska vi börja? Kanske med Lars Jakobsons lekar kring fiktionen? Som att formgivningen plagierar Forum-bibliotekets klassiska utseende men där flikarnas uppräkning av ”Böcker av bestående värde från alla tider” rymmer en del oväntade inslag som t ex Lars Jakobsons Kanalbyggarnas barn och Vid den stora floden? Eller att författaren betecknas som avliden i […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

Vad är science fiction egentligen? Trötta science fiction-författare har svarat saker som att det är vad man pekar på när man säger science fiction, och för att gladeligen ägna hundra sidor enbart åt definitioner, som författarna i antologin Möjliga världar gör, ska man nog vara mer utpräglad akademiker än undertecknad. Men ju man tänker på […][...]

Science fiction åldras sällan särskilt väl. Få berättelser känns så snabbt historiska som framtidsskildringar. Det är alltså med viss bävan jag faller för frestelsen att läsa om Peter Nilsons Rymdväktaren, en roman och ett författarskap som tog mig med storm när jag först stötte på dem i slutet av 90-talet. Slumpen, eller ödet, hör till […][...]

Jag läser SF. Oftast och nästan bara SF. Innerst inne vet jag nog att jag missar en hel del när jag ratar de stora klassikerna och de bejublade debuterna och de många andra genrerna, men det kan inte hjälpas. Enstaka litterära utflykter har det förstås blivit: Tolstoj var förnöjsam, Paasilinna är underbar en bok i […][...]

Man kan ju fråga sig vad Philip K. Dick har att göra i samma bok som Erik Gustav Geijer. Om Birger Sjöberg är valfrände med den italienske postmodernisten Italo Calvino. Eller om P.O. Enquists politiska författarskap har beröringspunkter med fantasy- och sf-gurun C.S.Lewis. Frågan kan tyckas akademisk. Visst går det att skriva litteraturessäer om vitt […][...]