Man kan ju fråga sig vad Philip K. Dick har att göra i samma bok som Erik Gustav Geijer. Om Birger Sjöberg är valfrände med den italienske postmodernisten Italo Calvino. Eller om P.O. Enquists politiska författarskap har beröringspunkter med fantasy- och sf-gurun C.S.Lewis.

Frågan kan tyckas akademisk. Visst går det att skriva litteraturessäer om vitt skilda författare och binda dem bakom samma bokrygg. Men redan titeln Andra sidan skvallrar om att Ola Larsmos bok skjuter in sig på en aspekt som dessa berättare har gemensam.

Det handlar om författare som i litteraturhistoriska brytningstider skapat verk med kompassnålen pekandes framåt. Som Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes, en roman av Dickensk realism, men också modernism. En roman som "öppnar sig". Ett annat exempel där Larsmo sätter fingret på vad det handlar om, är Philip K. Dicks Mannen i det höga slottet:

Den är inte realistisk, den är inte heller renodlad genrelitteratur. Den är något annat.

Essäerna tar avstamp i författarna och deras verk, vilket inte hindrar Larsmo från att ge matnyttig bakgrundsinformation. Texten om Italo Calvino är i lika hög grad en blixtresumé av den moderna romanens födelse, som ett författarporträtt. Den rymmer också personliga tankar runt litteraturens möte med digital teknik, om kybernetiken och möjligheten att konstruera en "författarmaskin"!

Ola Larsmo är en nyfiken författare. Hans mission är att dra klara linjer mellan namn och förlopp, att öppna dörrar och vidga perspektiv också bortom litteraturens ramar. Om några sådana finns. På det viset påminner han om en litteraturvetenskapens Peter Nilson. Det kosmiska bytt mot det textuella.

Det sker med säker och lätt penna. Kort sagt; det här är godis för den litteraturintresserade.

Det enda man kan ifrågasätta är, liksom Britta Svensson, vart kvinnorna tagit vägen. Tio namn, tio herrar. Nog finns det gott om kvinnor som gjort banbrytande insatser när romanen brutit sin form.