När Karin Fossum gav ut sin första deckare, Evas öga (1995, 1998 i svensk översättning) hade hon sedan länge skrivit dikter, dramatik och noveller. Debuten som poet skedde redan 1974. Efter inalles femton titlar har författaren nu satt punkt för sin prisbelönta deckarserie med Där döden väntar (2020, 2023 på svenska). Den som – i […][...]

Jag började läsa mitt exemplar av Femton år av Vigdis Hjort precis när julledigheten med alla dess förväntningar drog i gång på allvar. Det var en perfekt inramning till Femton år, som börjar precis där, i högtidernas magi. Paula bor i en villa med mamma, pappa, storasyster och lillebror. Berättelsen tar avstamp i deras gemensamma liv och […][...]

Efter alla svenska deckare jag plöjt känns det uppfriskande med en norsk dito. Andra liv, nya miljöer och ett annat lands historia. Även om Sverige och Norge varit en union så finns det skillnader. Dock är Allt är mitt inte någon historisk roman utan, som tidigare nämndes, en deckare. I Oslo bor Clara och Haavard […][...]

I Prosa 1, som kom ut i våras, har Bokförlaget Atlas samlat tio kortare texter av Jon Fosse tillsammans med en introduktion av litteraturkritikern Mikaela Blomqvist. Den tidigaste är Fosses första publicerade novell från 1981, den senaste är från 2014. Det är en samling med noveller och dikter samt några texter som kanske bäst beskrivs […][...]

Samtidigt som Stargate: en julberättelse är en modern samtidsroman om ett par systrar med en ensamstående, alkoholiserad far, är den också något helt annat. En saga. En saga av det där melankoliska slaget, som en del av Astrid Lindgrens berättelser, en Mio min Mio eller Bröderna Lejonhjärta eller Sunnanäng. Eller, en som det flera gånger […][...]

Det börjar som en lek: dikter ska inte vara vuxna dikterna ska vara kortväxta som växter eller som barn oansvariga spontana väsen ska dikterna vara, de ska prata strunt, skrika och bära sig åt eller mumla uttrycksfullt för sig själva men aldrig vara vuxna Geir Gulliksens diktbok Vuxna dikter är indelad i de tre delarna […][...]

Gro och Mina är tolv år, går i samma klass och är bästa kompisar. Deras vänskap har, åtminstone när vi möter dem, en fast form med fasta roller: Mina förälskar sig i den ene killen efter den andre, pratar oupphörligt om dem med Gro, som skriver rim om dem och ibland kärleksbrev till dem åt […][...]

När jag börjar läsa Bli snäll igen av Geir Gulliksen, har jag nyligen avslutat Hans Gunnarssons novellsamling Bormann i Bromma. När jag tar mig an de första sidorna i Gulliksens bok tänker jag: ”Nej, inte fler huvudpersoner som är bittra män i min egen ålder, jag pallar inte”. Så lägger jag ifrån mig boken. Men […][...]

Att Siri Pettersen väljer att bygga vidare på sitt universum från Korpringarna – ja, ”värld” är faktiskt för lite sagt, eftersom den trilogin utspelade sig i tre olika, sammanlänkade världar – är inte konstigt. Det här är ett fantasybygge helt i klass med de riktigt stora, väl värt att vrida och vända på igen. Järnulven […][...]

En korvtjuv är ju som bekant en liten figur som vaknar mitt i natten, går till kylskåpet och tar med sig en korv tillbaka till sängen. Nästa morgon hittar föräldrarna barnet i sängen med en halväten korv under täcket. Detta berättade min svärmor när hon en gång gav liv åt några minnen från förr. Barnet […][...]