Karl Ove Knausgård tar sig an Henrik Ibsens norska nationalepos Peer Gynt, fast omvänt. I höstas gav Norstedts ut den lilla boken Fåglarna under himlen, där vi i stället får följa en samtida Solveig under ett par dagar. Vi följer henne nära, nära intill – minsta lilla steg, minsta observation, varje liten tanke. Det är […][...]

En avlägsen släkting, vi kan kalla henne Fröken D, är fullständigt förvissad om att hon en gång i tiden bestått av beståndsdelar från en Pachycephalosaurus fortplantningsorgan. Det är inte omöjligt, hon har en omistlig känsla för sådant där. Jag hoppas för min del att mitt kött och min immateriella själ blir till en doft. En […][...]

Tre nordiska förlag, svenska Natur & Kultur, norska Oktober samt danska Rosinante, ligger bakom samarbetet Nor, där de låter tre nordiska författare skriva var sin tolkning av olika Ibsen-pjäser. Henrik är den hyllade norska romanförfattaren Vigdis Hjorts version av Hedda Gabler. Hedda är alltså omstöpt till Henrik, tidpunkten är nutid i stället för sent 1800-tal […][...]

2017 bjöds Karl Ove Knausgård in av Yale University till föreläsningsserien Why I Write. Året efter publicerades Knausgårds tal i bokform på norska och sedan i höstas finns boken utgiven av Norstedts i svensk översättning av Staffan Söderblom. Det är en liten, nätt bok med ett grått omslag med en suddig fågel. Jag gissar att […][...]

Idas liv skulle kunna vara perfekt. Men det är det inte. Hon är 40 år och barnlösheten gör sig påmind. Långvariga relationer saknas. Att vara den som blir utan och uppleva att alla andra har det man saknar. Ida åker till sommarhuset som hon äger tillsammans med sin syster. Hon känner sig som en gäst […][...]

Mitt första möte med Jan Kjaerstad var i början på 2000-talet när jag läste den magiska boken Tecken till kärlek. Efter det har jag kommit i kontakt med den norska författaren många gånger – jag har läst Förföraren, Erövraren, Upptäckaren, Jag är bröderna Walker, Normans historia och Släktens gång och varje gång har jag tänkt […][...]

Grannlandet Norge var länge ett fattigt land, vars exportprodukter i stort sett bestod av fiskets fångster. Befolkningen var utspridd och avstånden mellan byarna var långa. Landets fjordar och fjäll var effektiva avskärmningar för kontakter med omvärlden. Om någon främling hittade fram till en ensligt belägen by var skiljelinjen mellan ren nyfikenhet och mörk misstänksamhet tunn. […][...]

När livet är miserabelt finns turligt nog människor som kan stötta dig. De är ett värdefullt bollplank när ältandet är på väg att sluka dig. Det finns också en annan sorts människor. De trollar fram en luftficka som får dig att brista ut i ett fniss. När jag tänker på några av dessa personer i […][...]

Det finns en scen i Kristin Lavransdotter när Simon Andresson står på svalen och ser ut över den granna våreftermiddagen och hur hans gård Formo där i Gudbrandsdalen visar sig från sin vackraste sida. Kristin kommer ut och ställer sig bredvid honom. Det blir ett särskilt solljus i dalen och han fylls av en stor […][...]

När döttrarna gick i grundskolans högstadium hände det att jag ville fylla på deras kunskaper i historia. Vi hamnade alltid i det andra världskriget. Med tiden yttrade någon vid köksbordet orden: ”Ständigt detta andra världskrig!”. Många händelserika böcker har det gemensamt att där finns kopplingar till 1900-talens krigsår. Spänningsromaner, familjekrönikor och en del deckare, både […][...]