I Allt som är jag skildrar Anna Funder motståndsrörelsen De oavhängigas arbete för att stoppa nazistpartiets framfart i 30-talets Tyskland. När Hitler tog makten tvingades gruppen i exil och fortsatte från flera håll i Europa sitt arbete för att stoppa honom. Anna Funder låter två av romanens karaktär växelvis föra handlingen framåt genom att skildra […][...]

Mellan 1933 och 1945 – och varken förr eller senare – förvandlades hela tyska folket till blodtörstiga (men enormt effektiva) galningar som, av inget särskilt skäl, började hata judar, kommunister, zigenare och homosexuella och avrättade dem i miljontal. Allt tack vare en ensam galning, Adolf Hitler. Det är så fullkomligt bisarrt, så helt och hållet […][...]

När Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar släpptes i början av hösten tycktes varenda nyhetsreporter ha gett sig av till en Ikea-parkering i närheten. Där instämde möbelkunderna i hur förfärligt alltsammans var, och fortsatte sedan glatt att shoppa vidare. Huruvida man bör bojkotta storföretag eller inte är jag inte säker på hänger så […][...]

Har man tillgång till kanalerna TV4 fakta, National Geographic eller Viasat History kan man mer eller mindre dagligen se dokumentärer om nazijägarna. Dokumentärerna handlar nästan alltid om någon av de tre kändaste nazisterna på rymmen: Martin Borman, Joseph Mengele eller Adolf Eichman. Det blir med andra ord ganska tjatigt, men ändå händer det allt för […][...]

Diskussionen om Förintelsen i allmänhet och den statliga upplysningskampanjen kring den i synnerhet har fått en hel del både rättmätig och orättmätig kritik. Till den rättmätiga tycker jag otvivelaktigt att det sätt som Förintelsen, inte minst i skolans historieundervisning, tenderar att framstå som en ond och obegriplig parentes hör. För Zygmunt Bauman är Förintelsen långt […][...]

1976 är Sverige ett land av ordning och välstånd där medborgarna åtnjuter en högre materiell levnadsstandard än de någonsin tidigare gjort. De svåra åren ligger bakom oss och en ny riksdagsbyggnad har precis blivit invigd. Och för allt detta bör vi väl förstås tacka det 40-åriga socialdemokratiska styret och folkhemsbyggets främste arkitekt Tage Erlander? Nja, […][...]

Att Hitlers folkstat är en kontroversiell bok i Tyskland är inte svårt att förstå. Den ställer frågan om varför Hitler kunde behålla makten ända till slutet, varför kom det aldrig en folklig resning, hur kunde människor tillåta det som skedde i deras namn? Svaret Götz Aly kommer fram till utmanar några av de sanningar som […][...]

Alla kvinnor är inte likadana. Alla kvinnor tror inte på systerskap eller ens rösträtt. En del kvinnor värnar fosterlandet, familjen och att bevara det som är tryggt. En del kvinnor går mot strömmen. Sif Bokholm tecknar i sin bok I otakt med tiden ett porträtt av en okänd del av förra sekelskiftets kvinnorörelse. Läsaren får […][...]

Huvudpersonen i Jonathan Littells mastodontroman De välvilliga heter Maximilian Aue och är en homosexuell SS-officer som hatar sin mor och har haft ett sexuellt förhållande med sin tvillingsyster. Han har en anal fixering som yttrar sig i hans homosexualitet och i drömmar där han bokstavligen vadar genom floder av bajs. Han var som spädbarn allergisk […][...]

Någonting finns där. I tystnaden, i det de inte pratar om. Vad som hände efter den 13 mars 1945, när ryssarnas ”befriade” byn och det som varit Tyskland, hemma, blev Polen. Min far blöder historia kallade Art Spiegelman första delen av sin grafiska roman om faderns upplevelser i nazisternas koncentrationsläger. Också Jens Orbacks mamma Katja […][...]