I den senaste Indiana Jones-filmen finns följande korta meningsbyte: ”I can’t believe you sold out to the russians.” ”What can I say. I’m a capitalist.” För det är väl det som kapitalismen går ut på, att tjäna pengar. Rätta mig om jag har fel nu. Producenter av varor och tjänster är ute efter ekonomisk vinnig. […][...]

Först kan jag inte direkt påstå att jag tycker om texten. Språket känns nästan lite utstuderat … prosalyriskt, som det var så inne att skriva för några år sedan. Korta meningar, korta kapitel, underförstådda undertoner som man förväntas söka efter och begrunda, långa transportsträckor där ingenting händer. Såna texter har aldrig direkt tilltalat mig; det […][...]

Två husvagnar, av Marina Lewycka, är en kärlekshistoria i ett laglöst England. Arbetskraft från gamla öststater, Asien och Afrika sammanstrålar på en jordgubbsodling. Den gemensamma nämnaren är drömmen om att tjäna lite pengar och ordna ett liv som är mer behagligt än det de nyligen kom från. Alla har olika historier, tragiska och eländiga så […][...]

Georges Perecs Ellis Island är ingen historisk redogörelse, ingen studie i immigranters eländen. Inte heller är den särskilt poetisk. Ändå är det med ett slags faktapoesi man har att göra. Och det den fångar, eller vill fånga, är rentav svindlande. 1978 – 1979 spelar Perec och filmaren Robert Bober in en film om ön Ellis […][...]

Utan att hänfalla åt smärta tar sig Ljudmila Ulitskaja an det stora mysteriet döden. Hennes roman påminner om filmen De barbariska invasionerna, alltså handlar den om en man som ligger på sin dödsbädd, omgiven av vänner och före detta älskare, och minns sitt liv. Men där filmen blir smärtsam och obönhörligt sorglig utvecklas En munter […][...]

På omslaget står en pojke i gulsvart fotbollsmundering. Ena foten är uppe i luften och i vänstra hörnet flyger en boll mot en ljummet blå himmel. Rörelsen sker mot en fond av grön betong, dekorerad av sprayburkar. Bland de snirkliga bokstäverna kan man bland annat urskilja namnet Farid. Om man vänder på boken ser man […][...]

Danmark och Sverige har verkligen haft ett stormigt förhållande genom århundradena. Likväl tycks vi danskar och svenskar ty oss till varandra (liksom vi tyr oss till andra nordbor) när vi hamnar i större, internationella, sammanhang. Men hur lika är vi, hur mycket likadan uppfostran har vi fått? Vad har vi för gemensamt kulturarv? Denna bok […][...]

Hennes ögon glänste och hon utropade upphetsat: - Nilen? - Ja, Nilen. - Då bodde ni alltså på Nilens strand. - Ja, vårt hus låg precis vid floden, så att jag, när jag vaknade i min säng på natten, kunde sträcka ut handen genom fönstret och leka med Nilens vatten tills jag blev sömnig igen. […][...]

Sverige spelar en inte obetydlig roll i Tahar Ben Jellouns korta roman Den siste vännen. Det är till Sverige och Stockholm Mamed, en av männen i romanen, flyttar från sitt hemland Marocko för att arbeta som läkare. Sverige är hans dröm om ett demokratiskt land, fritt från mutor. Men hans längtan till hemlandet blir stark. […][...]

Det är slutet på 70-talet. I Nigeria råder oljeboom, Biafrakriget är över, landet blomstrar och den stora konst- och kulturfestivalen Festac 77 uppmuntrar afrikaner världen över att återknyta banden till sina rötter i Moderlandet Afrika. Kehinde Okolo har tillbringat de senaste arton åren i Storbritannien. Tillsammans med sin man Albert och deras två barn lever […][...]