För att vara ärlig var det omslaget till Mårten Westös Fotnoter till en vandring som fick mig på kroken. När jag sedan ögnade igenom de första sidorna märkte jag hur jag sänkte takten i läsningen. Det var som att jag förvandlades till en lyssnare och iakttagare – en läsart som skiljer sig från när jag […][...]

Poesi är någonting som många tror är krångligt. Men enligt mig är det precis tvärtom. Poesi är självklar och öppnar världar. Och eftersom det finns en sådan bredd så är jag övertygad om att det finns poesi för precis alla. Jag vet treåringar som uppskattar Tomas Tranströmer. I Lina Hagelbäcks Kometkarta möter vi ett känsligt […][...]

Att Peter Mickwitz diktsamling Bo i ett hus som ligger i mörkret avslutas med en essä känns helt naturligt, eftersom alla texterna utgör reflektioner. De är ett tankearbete, där poeten och essäisten bearbetar samhällets förändringar – rasismens och främlingsfientlighetens normaliserande. Det görs dock inte genom att analysera det som händer där ute, runtomkring, utan framför […][...]

En avgörande livshändelse som rubbar vardagen skapar utrymme för reflektion över den del av livet som passerat. Att blicka bakåt och stanna upp i nuet kan bli en del av överlevnaden.   I Barndomsbrunnen är det Göran Greider som tar oss med på den resan genom sin uppväxt i Vingåker och sitt liv efter att först ha fått diagnosen […][...]

Johan Rantala Bonniers andra diktsamling ramas in av en tydlig, tredelad struktur, given redan i titeln: boken består av tre delar, en vardera för titelns pronomen. Varje del i sin tur består av 18 treradingar och tre illustrationer. Varje trerading följer också en återkommande struktur genom att inledas med avsnittets pronomen, det vill säga alla […][...]

Dikterna i Kerro Holmbergs senaste bok är ofta förankrade i naturen och särskilt vatten är ofta närvarande: sjöfågel, åror, fuktfläckar, gyttjesand, regnets skval, en ny båt som lägger till. Det är relativt korta och luftiga dikter med ett språk som är okonstlat och opretentiöst. Men det innebär inte att de på något sätt är ”enkla” […][...]

Cecilia Alstermarks nya diktsamling Fosterlandet tar vid där hennes förra slutade. Om Pärlemor, som kom förra året, skrev jag: ”När Pärlemor slutar lämnas läsaren mitt i något pågående.” Jag syftade på graviditeten som diktjaget just har påbörjat när boken slutar. Är jag en kropp för dig nu eller en behållare för vårt barn? Så lyder […][...]

Med ett korthugget språk skapas bild på bild på bild i Axel Winqvists debutbok, ett pågående kalejdoskop som läsaren själv får pussla ihop till någon slags helhet. Interpunktionen är sparsam, minst sagt, och skapar sitt eget mönster, detsamma gäller syntax. Naturen och staden återkommer, inte direkt om vartannat, utan mer inflätade i varandra – inte […][...]

Det tar lång tid innan jag hittar en läsning som tar mig in i Martin Hallbergs debutdiktsamling. Tensegritet – vad betyder det ens? Efter lite sökande får jag veta att begreppet tensegrity myntades av arkitekten Buckminster Fuller på 60-talet och användes för att förklara den arkitektoniskt strukturella principen om spänning och integritet. Senare har principen […][...]

Blodbilder är Charlotte Qvandts senaste diktsamling, som kom ut under hösten 2020. Den inleds med ett citat från Jenny Tunedals Mitt krig, sviter (2018): ”Vet du om att du kommer dö”. Det sätter stämningen. Slår an en ton som sedan finns med på varje sida. Liv och död. Kropp och förfall. Våld och skador. Dikterna sträcker […][...]