Per Lindberg är en sparsmakad poet. Sedan debuten 1985 har han låtit publicera endast fem diktsamlingar. Röstningen är avslutad är alltså den femte och den senaste. Men lika mycket som Lindberg är sparsmakad, lika utsökt är hans diktning – utsökt enkel. För det här är ett de små åthävornas författarskap. Redskapen – språket, metaforerna, bilderna […][...]

Jag bygger lego med dottern. Det är fladdermusen Batman i plastbit och årets födelsedagskartong. Det ska bli en slags flygmaskin. Det slår mig då, att för henne är Batman inte en seriefigur. Han är danska byggklossar, han är filmer som hon inte får se än och han är ett spel i hennes DS-konsol. Men inte […][...]

Åter en intressant utgivning av Tolvnitton Förlag, här en diktsamling som är unik på många sätt. Låt mig därmed citera en amerikansk komiker, som dog av cancer strax efter följande bidrag till en ny omformulerad humanism: Folks, it’s time to evolve. That’s why we’re troubled. You know why our institutions are failing us, the church, […][...]

när jag talar om ljusgatan […] menar jag lampor som följer dig hem menar jag kroppen du blivit och är du är i sorg bunden vid andra kroppar den överordnades kropp ditt ljus som delas på mitten I Anna Mattssons nya diktsamling fungerar Ljusgatan som en metafor för inte bara befrielsen och lugnet, men också […][...]

Bengt Berg. Bengt. Värmländsk naturromantiker, förlagsredaktör, kultursnubbe, riksdagsledamot för vänsterpartiet och suppleant i Kulturutskottet. Allt detta talar egentligen emot att vara poet. Politiker och poet – brutal väsensskilt. Berg är skum. Men. Sympatisk. För han är känd för sin huvudprydnad och dikter som leker med det absurda, hans konstnärliga sinnen är riktade mot direkta, konkreta […][...]

Två platser: Årsta i Stockholm och Dala-Floda i Dalarna. Två tider: Å ena sidan den ständigt framrusande, gårdagens nyheter, redan historia. Kanske rusande mot vår undergång, kanske inte. Å andra sidan den cykliska, eviga tiden, där barn och kattungar föds, poeter dör, men allting rullar vidare. Snön smälter, växter och djurungar tittar fram. Varje ny […][...]

Vårterminen 2013 skrev jag en magisteruppsats om mat i litteratur. Det som först fick mig att välja ämnet var en tanke kring hur mat liksom är ALLT (vilket varje ätstört samhälle vet). Jag ville visa hur matfrågan liksom infekterar allt, från personliga relationer mellan människor, och djur, till synen på världen i stort, från upplevelsen […][...]

Att läsa diktsamlingar och prosapoetiska verk i syfte att skriva en recension kräver en viss form av litterär behärskning. Och en lek med perspektiv – bryt byt ut! – vem och var är jag nu? Sjusvansad katt blev till en kamp mellan två extremer – en litteraturkritisk snobb, såkallad fnysläsning – mot en lustfylld anspråkslös […][...]

När jag läser Svartmålningen, den första texten i Tre vägar, vill jag åka till Hägerstensåsen. Inte så mycket för den litterära skylten som är textens utgångspunkt, som för att känna platsen, orten. Få återvända på samma sätt som poeten gör. Ja, Frostenson skriver om förorten – en ort – sin förort. Det är inte en […][...]

”Luften är kall Havet är av stål Himlen är kall Min kropp är av stål Farväl Europa som jag lämnar för första gången sedan 1914″ På bokmässan sa Gunnar Harding att ”romantiken är djupt integrerad i poesins egenart.” Bra sagt. De pratade om en poets liv – hans liv – finns det definitioner? ”Fattigdom och […][...]