Omgångar är en på samma gång mjuk och kompromisslös diktsamling, fylld med mer och mindre rationella iakttagelser som dekonstrueras ner till kärnan. I samlingen berörs stora, svårhanterliga teman som kärlek, död, tidens kretslopp och själslig resa och utveckling. Även om alla de ovanstående temana samsas på samlingens få 58 sidor vilket man kanske kan tänka […][...]

Att inte bli provocerad av Dan Gustavssons första diktsamling på femton år är svårt. Åtminstone för mig. I niohundranittionio sjuttonstaviga haikus med en, enligt diktaren själv, tillfogad övre gräns på tolv ord spänns ett ofantligt rutnät upp. Ett nät som sträcker sig från norr till söder, öster till väster, makro till mikro, antiken till vår […][...]

Per Thörns Landskap – Vad kan jag tillägga? Varsågod, här är vi! Här är bottenskrapet som markerar en vändzon inom den svenska minimalismen. Här kan ni läsa en deprimerande värld, ett landskap ur Thörns fantasi – som en inköpslista. Gräs. Kors. Tänder. Köttsår. Buller. Ljus. Sekret. Gräs. Stig. Gräs. Här får läsaren även en obeskuren […][...]

Jag kan börja var som helst i vilket rum eller vilken perrong som helst ta in på en ny landsväg i handflatan Men, var jag än är, står jag ständigt i gräset i Brommaplansrondellen till Drottningholm? Spångafolkan? Apoteket? Tillbaka hem? Eller ligger jag kvar i rondellen utanför Roskilde? där jag somnade under liftandet till Odense […][...]

Häromdagen fick jag frågan i bokhandeln om jag kunde tipsa om en roman som utspelade sig mellan 1870 och 1890 och handlade om kärlek. Hen kunde även tänka sig att möjligtvis sträcka sig till 1910 men absolut inte längre fram än så. Hen gillade etiketten under just den perioden. Butikens alla boktitlar flashade förbi i […][...]

Petra Mölstads debutdiktsamling börjar med konventionen och slutar i skogen. Däremellan avtecknas ett kaos av normer införda genom språkligt sly, även kallat brus. Bruset är kanske den moderna poetens största dilemma. Det kan vara källa till oändlig poetisk inspiration, samtidigt som det är omöjligt att undvika. En ström av mer eller mindre relevant information förs […][...]

När Wislawa Szymborska fick nobelpriset 1996 fick jag hennes senaste diktsamling av min farbror, som brukade köpa nobelpristagarna till mig eftersom han visste att jag tyckte om att läsa. Jag var femton år gammal och blev glad över att jag för en gångs skull förstod något. Utöver Karin Boye och lite samlingar klassiker (”jag har […][...]

Amerikanske poeten Charles Reznikoffs diktsamling heter kort och gott Förintelsen. Här är några av de rubriker under vilka han samlar sina dikter: ”Gaskammare och gaslastbilar”, ”Massgravar”, ”Marscher”. De allra flesta läsare har redan färdiga berättelser till dessa rubriker, de vet vad som väntar. Detta är en paradox i vår förståelse av nazisternas Förintelse. Å ena […][...]

Det börjar med en kropp. Kanske ett barn. Ett barn som är någons dotter. Kanske. Eller så börjar det med en tanke. Tanken om kroppen eller mamman eller något annat. Eller så börjar det i omgivningen. Omgivningen som definierar kroppen och tanken. Kanske som sjuk. Det fortsätter någonstans där. Där allt kombineras och smälter samman […][...]

I sin omfattande bok, Världens litteraturhistoria, nämner Göran Hägg inte alls den ryske författaren Michail Lermontov. Detta kan man se som ett tecken på att Lermontov, utanför Ryssland, är tämligen okänd, eller i alla fall att han i Sverige inte ses som någon som självklart platsar bland de allra viktigaste i rysk litteratur. I hemlandet […][...]