Jag bygger lego med dottern. Det är fladdermusen Batman i plastbit och årets födelsedagskartong. Det ska bli en slags flygmaskin. Det slår mig då, att för henne är Batman inte en seriefigur. Han är danska byggklossar, han är filmer som hon inte får se än och han är ett spel i hennes DS-konsol. Men inte en serie.

En bekräftelse på en begynnande insikt infinner sig någon vecka senare när jag köper loss en kartong med femtio nummer av serietidningen Magnum för bara hundra pix på loppis. Serietidningarna vimlar nämligen av reklam för andra serietidningar. Tidningar som jag glömt bort att de fanns när jag var i moppeåldern. Maxx, Thriller, Dylan Dog och Inferno för att nämna några och det gemensamt har de alla att de inte längre existerar.

Serien som kulturellt fenomen är möjligen inte död men jämfört med sina fornstora dagar så är tillvaron minst sagt tynande och blek. De som läser serier idag är antagligen nördar eller samlare. Är läsaren mot förmodan ett barn så har tidningen i de allra flesta fall lockat till sig ungens kärlek genom någon billig medföljande offergåva av leksakskaraktär.

Berättelserna, berättandet är konstant men formen den berättas genom tycks mig vara flexibel och anpassad efter målgrupp ibland och efter samtiden ibland.

På samma sätt har också boken börjat hitta nya former. Främst är det den inlästa boken, ljudboken alltså, som har tagit plats i folkhemmets hyllor men även den elektroniska boken finns där och det är heller inte ovanligt att förläggare pyntar sina titlar med medföljande offergåvor i likhet med serietidningssäljarna. Kanske får man lite extramaterial i andra upplagan eller någon trevligt medföljande musikskiva om bokens berättelse rör en musikants liv och leverne.

Jo. Berättelserna kommer att berättas men hur kommer det se ut? En rädd glutt i spåkulan ställer frågan om böckers nödvändiga existens i framtiden. Om man ska tro larmrapporterna är det ett flödande av information som gäller och då är det faktiskt bra mycket effektivare att se de där filmerna om Ringen än att läsa plågsamt tjocka eller långsamma böcker. Vidare, om tankesnurret är byggd på tanken att berättelsen är det primära så är faktiskt en del saker mycket bättre i förädlad form. Att boken kom först behöver alltså inte betyda att den är bäst även om du och jag i någon slags automattalande försvarsställning, till bokens fördel, ofta säger så. A Clockwork Orange, Gudfadern och När lammen tystnar är tre lysande exempel på berättelser som lyft när de ändrat form. När jag mötte popsnöret John Lennon i diktboksform På eget sätt är ett annat exempel. Aldrig har han varit så intressant som i sin kullerbyttiga poesi.

Men tappa inte hoppet. Min mening är inte att kraxa en gravskrift över vår inbundne vän. Boken kommer inte försvinna och detta av samma anledning som är basen i själva oron. Vi behöver inte flödet som rusar mot oss. Vi behöver inte blunda och gapa. Boken är ditt ankare! Boken är en tjock, lugn vän som vill berätta något viktigt för dig. Läs sakta, fort, försvinn i tanken, koppla ut och koppla in. Koppla av.

Där har vi slutschvungen: Koppla av. Batman är en seriefigur och en superhjälte.