I serien ”etyder”, Ellerströms essäserie, har förlaget nu gett ut en bok med litteraturkritik och litterära essäer av Charles Baudelaire. Man har kallat den Samtida fördomar. Intresset för Baudelaire tycks hålla i sig ganska bra – för inte så länge sedan kom en nyutgåva av Ingvar Björkesons tolkning av hans diktsamling Les fleurs du mal, […][...]

Myndighetslyrik? I litet format. Pamflettform? Vad jag förväntade och värnade mig starkt emot – släppte ganska fort i Charlotte Qvandts diktning till ett oväntat perspektivskifte. Inte alls så uppenbart motsägelsefullt som vi inbillas tro. Poetiska uttryck njuter där det finns skrivande människor. Även på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, givetvis taget ur sammanhang och syfte och moraliska […][...]

I Sanna Hartnors debutdiktsamling har det byggts ett bostadsområde vid en hamn. Platsen ska domesticeras, tämjas: de boende fick instruktioner om att gå försiktigt över cykelstigen tills den vant sig vid att vara cykelstig Själva platsen tycks påverka de människor som valt att bosätta sig där. Det finns hela tiden en spänning mellan natur och […][...]

Världspoesidagen 2014 är tredje gången vi firar med ett tema här på dagensbok.com. Den här gången gör vi det genom att uppmärksamma fyra ganska olika poeter som alla är utgivna på små förlag. Vi gör också ett urval av sådant som vi har skrivit om sedan förra Världspoesidagen. Så, läs en lyrikrecension, gå och lyssna […][...]

Den har en strålande titel, Mattias Jeschko-Edbergs första diktsamling. Eldträd tidig morgon fångar så väl in känslan av en kontinent på upphällning. Ett Europa som långsamt bryts ner men ändå tar sig genom natten och in i morgonen och står kvar, med glöd i rötterna. Det är ofta morgon, ofta på resa. Jeschko-Edbergs diktjag tar […][...]

Min idé att fira Världspoesidagen 2014 genom att vaska fram en liten (bortglömd?) svensk poesipärla höll på att falla platt på grund av bokens format. Den är marginellt större än ett pass och hade gömt sig i min boksamling. Lyckligtvis var den lättare att hitta den här gången än sist jag förlorade den i bokhavet, […][...]

Världspoesidagen närmar sig! På fredag den 21/3 är det dags och här på dagensbok firar vi den genom att skriva flera nya recensioner av poesi samt samla gamla recensioner till en special. Hela den kommande veckan kan den som bor i Stockholm och gillar poesi för övrigt förlusta sig kungligt. På måndag kväll är det […][...]

I Anna Hallbergs förra diktbok, Colosseum, Kolloseum kom några av de mest obehagliga raderna redan på samlingens första sidor: en död brun lem rummet håller om schubert, februarivinter den är fortfarande fuktig utan puls […] från oxe till människa […] tänderna sjunker i biffen genom stekytan in mot kroppen […] det är i munnen oxen […][...]

Som ett kassettband ser den ut, boken Ma. Både innehåll och form minner om svunna tider. Diktsamlingen är full av ekon; från det förflutna, från de döda, från hela världen. Ma är Ida Börjels senaste diktsamling. Ma är också det japanska tecknet för tomhet, glapp, ockuperat utrymme, rumslighet. Ma kan också vara gudaväsen, tid, massa, […][...]

Och läsaren är i tvång att fatta, Helga Kooks diktning som måste avkodas. Först. Puppe Doll Chrysalis inleds: ”En utkorg” Vad är det som blir intressant? Diktsamlingen är maskerad, som ordmaskis — drivs av ett desperat sökande efter ordens verkliga och reella beröring. En mänsklig fysisk beröring och närhet, som poesi — så mänskligt berörande. […][...]