Recension

: Reseanteckningar
Reseanteckningar: och Sydamerkanskor Blaise Cendrars
2013
Ellips förlag
10/10

”men den oändliga variationen …”

”Luften är kall
Havet är av stål
Himlen är kall
Min kropp är av stål
Farväl Europa som jag lämnar för första gången sedan 1914″

På bokmässan sa Gunnar Harding att ”romantiken är djupt integrerad i poesins egenart.” Bra sagt. De pratade om en poets liv – hans liv – finns det definitioner? ”Fattigdom och opraktiskhet?”, vilket många skrattade gott åt. Harding menade nog allvar. Jag med.

Frédéric Louis Sauser, blivande Blaise Cendrars, föddes i Schweiz 1887.
Sedan dess resande, kan man säga. Han flyttade till Sankt Petersburg, sen lite hit och dit, till New York och till slut såklart: Paris. Det var där man hungrade som konstnär på den tiden. Första världskriget bröt ut, och Cendrars förlorade sin högra arm i strid. En granat. Skrivarhanden. Lite ödesmättat, men förmodligen inte – han började i stället skriva med vänstra. Sen på skrivmaskin.

”Brev”
Du sa att om du skriver till mig
Skriv inte allt på maskin
Lägg till en rad för hand
Ett ord en bagatell äh något litet
Ja ja ja ja ja ja ja

Min Remington är ändå vacker
Jag älskar den och arbetar bra
Min stil är tydlig och klar
Man ser direkt att det är jag som skrivit

Det finns blankrader som bara jag kan göra
Se vad snygg min sida är
Men för att göra dig glad lägger jag till
Två tre ord med bläck
Och en stor bläckplump
Så att du inte kan läsa dem

Det.
Finns mycket man kan berätta om Cendrars. ”När du älskar måste du ge dig av”. Resan som hela nöjet. I alla fall så tar han båten från Paris till Brasilien 1924. ”När du älskar måste du ge dig av”, ja här är Cendrars inte helt konsekvent som person, men som konstnär är han mer eller mindre konsekvent. Inte helt, ibland tröttnade han på sina ambitioner. Vilket gör honom lite udda, men en förlösande och tröstande annorlundahet. En intressant person, behärskad och svärmisk. I alla fall i hytten där han skrev en stor del av diktsamlingen. På sin fina Remington.

Läs skillnaden mellan: ”Vår existens finns någon annanstans” (Det första Surrealistiska manifestet, 1924) och ”Vi vill inte längre vara sorgsna” (Blaise Cendrars, 1924)

En modernist som förmodligen inte helt köpte Freud, där surrealismen och den begynnande dadaismen tog språng på jakt efter det undermedvetna. En inre jakt. Mot Cendrars yttre flykt. Så han höll en viss distans, eller snarare bröt radikalt mot flummeriet.

”Nu
Har de förenklat sitt liv och är fulla av barnsligheter …”

Dikterna känns dokumentära, men från ett frigörande öga, humoristiskt i sin nakna harmoni. Inga skiljetecken. Det undermedvetna följer med i hans ordval och associationer – men framförallt är Reseanteckningar ett stort omfång vackra beskrivningar – små tidsdokument. Från en resande.

”Porto Leixões”
Vi anländer sen och det är söndag
Hamnen är en rasande flod
De fattiga emigranterna som väntar på att passmyndigheterna ska komma ombord kastas omkring i eländiga små båtar som klättrar på varandra utan att sjunka
Hamnen har ett sjukt öga det andra utstunget
Och en enorm lyftkran vinklad som en långskjutande kanon

Kanske var det i resande – till någonstans, till Brasilien eller på väg tillbaka till Paris – som han trivdes. I sin lilla hytt, med sina silkesapor, och fåglar – han skrev ibland bara för att underhålla aporna som fann nöje i skrivmaskinens plingande – ny rad. Hur sympatiskt är inte det?

1924, samma år som poeten André Breton kom ut med det första surrealistiska manifestet. Då satt Cendrars på en båt och trivdes bra på havet, på skeppet Formosa, i sin hytt och skrev. Hans dikter var väldigt långt från nya tankar om automatisk skrift, frånvarande förnuftskontroll och en toalett som konst.

Där på båten fick han kanske en behövlig distans till Paris helt enkelt.

”Landskap”
Jorden är röd
Himlen är blå
Växtligheten har en mörkgrön ton
Detta landskap är grymt hårt dystert men den oändliga variationen
i växternas former
Trots palmernas lutande grace och de prunkande dungarna av höga
vårblommande träd

Är det inte så jäkla briljant?
Soluppgång och nedgång – havet, medresenärer – små hamnstäder beskrivna från distans, obebodda vildvuxna öar – från skeppet Formosa – en kravlös plats.

Han liksom många européer på 20-talet idealiserade ”det ociviliserade”. En del dikter innehåller utfall av exotiskt svärmeri för det vilda, för vilden, den ädla. Även en längtan till den orörda naturen, det obebodda.

”Öar”
Öar
Öar
Öar där man aldrig kommer att lägga till
Öar där man aldrig kommer att gå i land
Öar täckta av växtlighet
Öar hopkrupna som jaguarer
Öar tysta
Öar stilla
Öar oförglömliga och utan namn
Jag kastar mina skor överbord för jag skulle gärna vilja komma till er

I Brasilien var han 1924 den stora modernistiska hjälten. Vilket också är anledningen till att han reste dit. Totalt fyra gånger i sitt liv, fram och tillbaka. Resorna finansierades av en mecenat i Brasilien som tydligen uppskattade hans diktning. I Paris levde han i armod. Djup fattigdom.

Från armod till existensminimum, ja större ekonomisk framgång nådde han aldrig. Däremot nådde han stor konstnärlig framgång, i Brasilien var han nästan kändis. Men fattigdom.

Är inte det då än mer beundransvärt? Hans litterära gärning? Sin säregna egenhet – i en reaktionär tid som bekant resulterade i två världskrig.

”Om Styrbord”
En fregattfågel svävar i luften
Den är en fågel med överlägsen elegans vars strömlinjeformade vingar kan vinklas som på ett segelflygplan
Två stora fjälliga ryggar kommer upp ur det dyiga vattnet och försvinner i gyttjan igen
Bananklasar driver med strömmen
Sedan vi kom hit har tre nya lastfartyg dykt upp bakom oss tysta och trötta
Hettan tynger dem

Det som förstärker det egensinniga och unika med Reseanteckningar är givetvis översättarens passionerade och, ja språkliga rikedom. ”… den oändliga variationen”. Om man kan uttrycka sig så enkelt. Men en översatt diktsamling av Blaise Cendrars sista verk som poet var inte ekonomiskt intressant nog för ett svenskt förlag att förlägga.

Men, här kommer passionen in: det var av kärlek viktigt nog för ett finlandssvenskt författardrivet litet förlag i Finland. Ellips Förlag.

För det finns en konstnärlig ambition som otvivelaktigt drivs av kärlek, passion. Ja det är klart man vill ha betalt – men Kennet Klemets trivs inte i ett så taffligt språkbruk – klart han vill ha betalt – ge honom betalt. Men översättningen är djupt kärleksdriven. (Läs intervjun, där berättar han mer.)

Och det märks. I hur hur jäkla bra det blev, givetvis. Ett konkret exempel är avslutande delen ”Sydamerikanskor”, endast en handfull dikter – men där man inser vilken grundlig och lustfylld översättning Klemets har gjort. Den visar skillnad – Cendrars föränderliga språk. Klemets leker enkelt fram en svårgripbar men tydlig skiftning. Språket förändras genom hela diktsamlingen men syns tydligast i skiftet till ”Sydamerikanskor”.

”I”
Vägen slingrar sig uppåt
Bilen klättrar bryskt och stark
Vi klättrar i ett vrål likt ett flygplan som närmar sig maximihöjd
Varje kurva kastar henne mot min axel och när vi svänger i tomma intet klamrar hon sig omedvetet fast vid min arm och lutar sig över avgrunden
På serrans topp tvärstannar vi framför den jättelika förkastningen
En kolossal och helt nära måne stiger upp bakom oss
”Lua, lua” viskar hon
I månens namn, min vän, hur rättfärdigar Gud dessa gigantiska arbeten som tillät oss passera?
Det var inte månen, älskling, utan solen som genom att störta ner dimman gjorde denna enorma spricka
Se på vattnet som rinner därnere bland stenblocken och susar in i fabrikens ledningar
Denna station skickar elektricitet ända till Rio

En diktsamling som är lika ordrik som artrik och poetisk sprängfylld av litterära, mänskliga uttryck. Ett fascinerande författarliv.

”Varför skriver jag”
Därför att …

Översättaren är själv poet, ja det vet vi – men herregud vilken insats!

En bok som bara kan bli till glädje.

Håkan Kristensson

Publicerad: 2013-10-21 00:00 / Uppdaterad: 2013-10-22 07:08

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5430

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?