Feminismen brukar man prata om som ett antal vågor. Första, andra och tredje, kanske även fjärde och femte. Som den första räknas i alla fall kampen för kvinnlig rösträtt kring förra sekelskiftet. Men innan dess då? Var det ingen som kom på tanken att kvinnor och män borde ha lika mycket att säga till om […][...]

Här ska inte hymlas – sanningen ska fram direkt: Tessa Hadley är ett geni och jag tror nästan att jag älskar hennes nya roman Fri kärlek mer än livet självt. Eller nja, det gör jag kanske inte, men jag är verkligen, verkligen förtjust i den värld hon omsorgsfullt bygger upp och låter mig ta del […][...]

Alle har en bakside heter den svenskfödda barnboksförfattaren och illustratören Anna Fiskes bok om kroppen på originalnorskan. Nu handlar boken visserligen inte bara om kroppens ”baksida” – och verkligen inte alls i någon sorts metaforisk betydelse – men det finns en nyckel där ändå, i det allt inkluderande. Alla har vi en kropp. Kropparna kan […][...]

Den historiska vikingatiden har nog få missat, som ett nordiskt unikum mellan järnålder och medeltid, förhistorisk och historisk tid. Men den kulturella vikingatiden? Vad är det för något? Denna kulturhistoriska epok lanseras (åtminstone så vitt jag vet) i Håkan Strömbergs bok Vikingen har visst horn, och avser perioden från 1800-talets början fram till idag, när […][...]

År 2020 gavs tio barn tilltalsnamnet Dagmar enligt tillgänglig statistik på nätet. År 1912 skulle jag tro att det var betydligt fler som gavs detta namn. Hur det än förhåller sig med den saken, bär huvudpersonen i romanen Galanterna tilltalsnamnet Dagmar. Hon har just flyttat från uppväxtens hemby och lämnat sin ständigt suckande mamma ”vad […][...]

Jonathan Lindström är många saker, arkeolog och uppskattad populärvetenskaplig författare, bland annat för barn, inte minst. För mig är han ändå främst en röst i Sveriges radio P1:s Spanarna. Så mycket så att jag, den enda gång jag varit i närheten av honom personligen, aktivt måste avhålla mig från att peta på honom. Rösten har […][...]

Har du aldrig någonsin befunnit dig i ett sammanhang, kanske på en skolgård, i en idrottshall eller kanske på en revyscen, där något ljushuvud stoppat upp ett par bollar under tröjan och sagt sig vara Dolly Parton? Grattis. Jag tror ändå att du hör till en minoritet. Eller kanske till en yngre generation? Jag hoppas […][...]

På senare år har man kunnat konstatera att de nazistiska kvinnorna spelade en mer aktiv roll i det tyska krigsmaskineriet än man tidigare anat. Även om regimen önskade se de tyska kvinnorna “kedjade” vid spisen, gjorde kriget det nödvändigt att också den kvinnliga arbetskraften nyttjades inom jordbruket, på fabriker och kontor, i koncentrationslägren etcetera. I […][...]

Jag får en utskällning av en främmande man. Det är den mycket konkreta anledningen till att jag lyckas plocka upp Stefan Krakowskis bok Incel igen. Jag hade säkert gjort det förr eller senare – den ska ju recenseras, och jag är intresserad av ämnet – men bara de första sidorna fyller mig med så mycket […][...]

Jag skulle säga att jag är ganska bra på att läsa om otäcka saker. Jag kan bli glad av och känna tröst i bara en författares förmåga att sätta fingret på och formulera ett problem. Det är trots allt första steget i att kunna lösa det. I psykiatrikern Stefan Krakowskis bok Incel: Om ofrivilligt celibat […][...]