När jag var sju, åtta år fick jag mitt allra första Tintin-album: Tintin i Kongo. Kanske inte den givna presenten till någon på lågstadiet i dessa upplysta dagar, men tiderna var ju annorlunda då. För även om jag inte är så gammal att det skedde under den tid som the Office-karaktären David Brent beskrev som […][...]

När Jan Guillou för en tid sedan gästade Babel för att tala om sin nya bok Brobyggarna chockerade han genom att hylla den tyska kolonialismen i Afrika. Tyskarna var ju, enligt hans egen forskning, ”the good guys” vilka jämfört med sina slavdrivande brittiska kolonisatörskollegor mest bestod av läkare och humanister. Att den typ av uttalanden […][...]

För att slå ihjäl några timmar börjar jag en slö söndagseftermiddag läsa Elin Boardys Mot ljuset. Sedan kan jag inte slita mig. Berättelsen om Elly omfamnar hela min dag och kväll och lättar, märkligt nog, upp de regntunga skyarna utanför fönstret. Detta är en sträckläsningsbok; något att sluka. Jag läser fort. Hungrigt. Så slår det […][...]

År 2002 publicerade den brittiske historikern Niall Ferguson boken Empire: How Britain made the modern world. Ferguson hade en tydlig politisk agenda med sin bok: han ville försvara det brittiska imperiet. Utan det brittiska imperiet hade världen inte upplevt en global, liberal kapitalism av den typ vi har idag, menade han. Utan det brittiska imperiet […][...]

Jag tänker en del på Sverigedemokraterna när jag läser Helon Habilas roman Mäta tid. Det verkar kanske långsökt, men Habilas komplexa framställning av afrikansk historia, av kultur och av vad som formar människor står i klockren kontrast till den minst sagt fyrkantiga kultursyn som blossat upp i den svenska debatten de senaste åren. I veckan […][...]

2008 bodde för första gången någonsin fler av jordens människor i städer än på landsbygden. Det är en fullkomligt unik historisk gräns som har passerats nästan obemärkt. Allra starkast är tendensen just nu i de fattigare delarna av världen, men mönstret är detsamma överallt. Människor vill eller känner sig tvingade in till städerna. Också i […][...]

Under efterkrigstiden avkoloniserades land efter land i det som under lång tid därefter kom att kallas ”Tredje världen”. Det som förenade de här länderna var att de alla hade varit offer för europeisk (och i några fall också amerikansk) imperialism. De började nu också göra sig fria från det imperialistiska förtrycket. I vissa fall kunde […][...]

”Myllrande” är ett ord som av någon anledning ofta ligger nära till hands så fort man ska beskriva skildringar utanför den alltigenom västerländska litteraturen. Sådant väcker alltid lite varningsflaggor. Men jag kan ta mig tusan inte komma på något mer träffande ord för att beskriva Wole Soyinkas Aké – barndomsåren. Boken i sig själv skildrar […][...]

Det är 1970 och på en storslagen egendom i Port of Spain på Trinidad sitter en åldrad engelsk dam, Agatha Willett, och minns hur hon som 25-åring kom till ön som guvernant åt den plantageägande familjen DeLaFontaine. Det är karneval, ömsom 1970, ömsom 1948 och framåt, och precis som det hedniska midsommarfirandet Strindberg förlade Fröken […][...]

Utrota varenda jävel är onekligen en modern klassiker. Så mycket faktiskt att jag inte förrän jag nu läser den inser huruvida jag läst den förut eller bara läst OM den. Lindqvists uppgörelse med kolonialismen och vad som hänt sedan dess kom ut första gången i början av 1990-talet under vad som kan beskrivas som en […][...]