En klassiker värd att läsa. Ja, det omdömet ges ofta till Harper Lees roman som gavs ut 1960. Årtionden hann rinna genom mina fingrar innan jag faktiskt läste den, tack vare en kortlivad bokcirkel som fanns på min arbetsplats. Handlingen utspelar sig på 1930-talet i den amerikanska södern. Berättarjaget Scout är ett barn i upptäckaråldern (5-6 […][...]

Boris brann upp. I sin nästan komiska absurditet är det ett konstaterande som präglar Jeanettes hela tillvaro. Hennes man brann upp, i en arbetsplatsolycka, och hon kan inte släppa det. Hon kan inte släppa riskerna och förlusterna arbetare och deras familjer utsätts för, inte släppa hur utsatta och rättslösa de verkar vara. Det är en […][...]

”Etablissemanget”. Visst har det något av konspirationsteori över sig? ”De som bestämmer”, eller kanske snarare: ”de som egentligen bestämmer”. För officiellt är det ju vi. Vi, folket, som det heter. Vi, som på demokratisk väg röstar fram våra representanter, men kanske ibland har en känsla av att makten ändå ligger någon annanstans? Att det finns […][...]

För mig personligen är Den urbana fronten på många sätt en av de intressantaste utgivningarna den sista tiden. Först och främst för att den handlar om ett område i min egen del av stan, Kvillebäcken, på Centrala Hisingen i Göteborg. Men också för att den tar upp många aktuella göteborgsrelaterade ämnen. Den beskriver processen där […][...]

Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se gestaltad på en teaterscen? Kanske till och med på den svenska nationalscenen? Det är den centrala frågan i de intervjuer som utgör grunden för Mattias Anderssons båda pjäser The Mental States of Gothenburg och The Mental States of Sweden. I den förstnämnda, […][...]

”Palla. Jag orkar inte!” ”Ser det ut som att jag bryr mig?” ”Mm, whatever” ”Orka bry sig.” ”Så jävla meningslöst” ”Hur gammal måste man vara för att gå i förtidspension?” Jag måste erkänna att Hanna Gustavssons 14-åriga hjältinna (eller vore antihjältinna en mer korrekt term?) Iggy (Ingrid) först mest går mig på nerverna. Hon är […][...]

Det börjar så bra – titeln är hämtad från Harry Martinsons Nässlorna blomma, där han skriver att det finns fyra sorters medelklass: ”1) med bildning och piano, 2) med bildning men utan piano, 3) utan bildning men med piano, 4) utan både bildning och piano”. En sorts hint om att nu finns bara den fjärde […][...]

De får syn på varandra redan på skärgårdsbåten ut. Anna och Lollo. Anna med den lite luggslitna pappan och det ännu mer luggslitna lilla sommarstället på ön, med utedass, skrotravin och läckande tak. Lollo med det blanka, välordnade håret och den flotta familjen, för första gången på väg ut till sin nyinköpta sommarvilla och sina […][...]

För ett tag sen gjorde vi en temasida här på dagensbok.com om de genrer som brukar betecknas som autofiktiva, Att skriva liv. Självbiografiska romaner, självbiografier, biografier, fiktiva biografier och allt vad det är – ofta med luddiga gränser sinsemellan. Anne B Ragdes nya, Jag har ett täcke i tusen färger, får väl räknas till denna […][...]

Édouard Louis har lämnat sitt gamla liv bakom sig. Idag studerar han filosofi och sociologi på ett av Frankrikes finaste universitet, och har i hemlandet väckt stor uppmärksamhet med denna självbiografiska debutroman. Men i det tidigare livet var han Eddy Bellegueule. Eddy växer upp i en mindre ort i norra Frankrike. Det är en nästintill klichéartad […][...]