Malinka kallar sig inte längre så. Hon kallar sig Clarisse och har på alla sätt utom ett fullständigt klippt banden till den hon en gång var. Varken hennes man eller dotter vet att Clarisses föräldrar i själva verket inte alls dog i en bilolycka då hon var ung så som hon berättat. De vet inte […][...]

-Nå, låt mig vara i fred då! sade Scrooge. Som om du hade någon glädje av julen! Som om den någonsin hade gjort dig något gott! -Det finns mycket som jag hade kunnat få gott av om jag hade varit påpasslig, svarade systersonen, och dit hör julen. Men även frånsett den vördnad som tillkommer julen […][...]

Att röra sig över klassgränser, uppåt, kan vara som en hemlöshet. Man är högfärdig och utanför där man kom ifrån, osäker och osjälvklar där man hamnade. För fin i kanten. Inte fin nog. För Saga får den där konflikten sin kulmen när hon vänder hemåt (kan hon ens kalla det hem?) för sin mammas bouppteckning […][...]

”Mitt skrivande är ett utredningsarbete”, inleder Lena Andersson sin textsamling Förnuft och högmod. Det är nog den mest sympatiska programbeskrivning jag kan tänka mig. På det sättet skriver också Carl-Göran Ekerwald, liksom av nyfikenhet, som om drivkraften inte i första hand är att övertyga någon annan utan att själv förstå. Lära sig. Följaktligen har hans […][...]

Jag forskar om historieundervisning. Det gör jag till stor del därför att jag tror att historia är i grunden relevant för alla människor, men för att jag själv i stort sett aldrig upplevde det så de första tolv åren i skolan. Ett av de få undantagen var Pariskommunen. Att Paris arbetarbefolkning mitt under preussisk belägring […][...]

”Det goda i livet var konstant, sa han. Den enes framgång måste därför ske på någon annans bekostnad. När hans odlingar blomstrade drabbades någon annan av olycka, och det tyckte han inte om.” Tusen tranor har två huvudpersoner: Amos och Eva. Amos kommer från det fattiga Afrika, Eva från det rika Europa. Hon har blivit […][...]

Det är något visst med engelsk fotografi. Den har en alldeles egen ton som man kan känna igen. Eller är det det engelska samhällslivet vi känner igen? Jag kände inte till Kent Grant, när jag fick den här boken i min hand. I denna, hans andra bok, visar han bilder tagna i Liverpool och Birkenhead. […][...]

På väg till releasefesten för Föreningen Arbetarskrivares nionde antologi funderar jag över vad en arbetarförfattare egentligen är, idag 2014. Genast dyker namn som Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson upp. Dessa författare har gjort ett sådant bestående intryck på begreppet arbetarförfattare och arbetarlitteratur att jag har svårt att placera en livs levande författare på samma hylla […][...]

När jag läste första terminen i historia på Malmö högskola för en 10-15 år sedan avslutades kursen med en uppsats i muntlig historia. Man skulle intervjua någon om vad som helst i det förflutna, och eftersom det var ont om tid och julhelg slutade det med att de flesta intervjuade sina släktingar. Jag tror inte […][...]

Fungerar en vänskap som sträcker sig över klassgränserna? Hur länge går det att bortse från orättvisorna? I Kungens dag, den senaste roman av Abdellah Taïa som översatts till svenska, sätts vänskapen mellan två tonåriga pojkar, fattige Omar och välbärgade Khalid, rejält på prov. Omar drömmer om hur han får den stora äran att träffa Marockos kung, […][...]