Huvudtemat, som oftast när det gäller Anneli Jordahl, är klass. Klass och kön denna gång. Berättelsen utspelar sig i skiftet mellan 50-tal och 60-tal, i kontrasten mellan stad och landsbygd, mellan modernitet och traditionalism. Det var en tid då kvinnor hade att förhålla sig till både de moderna och de traditionella kraven och lätt hamnade […][...]

I slutet av 1960-talet blev tevefilmatiseringen av John Galsworthys romanserie Forsytesagan en stor internationell succé och ett par skådespelerskor med tjänstefolk i släkten tänkte att vad tusan. Någonstans i utkanten av den gripande släktsagan fanns människor som lagade och dukade familjens Forsytes vackra middagar, som höll ordning i deras ståndsmässiga hem och på alla deras […][...]

Den handlar om Sydafrika, Åsa Fosters novellsamling Man måste inte alltid tala om det. Om och om igen läser jag det i olika recensioner. Sydafrika. Och det gör den naturligtvis, men den första novellen i samlingen utspelar sig faktiskt inte där, och jag tänker att det finns en poäng i det. I inledningsnovellen ”Dimma” lever […][...]

Under ett drygt år skriver vännerna Lundberg och Enander brev till varandra. Det är betraktelser över tidens tillstånd, litteratur och klass. Det är en bok som sjuder och bubblar av vrede och ilska. Vanmakt och frågan om vad en människa egentligen är värd när allt tas ifrån henne? En text som böljar fram och tillbaka […][...]

Mira har tagit sig bort från landsbygden och den grova dialekten. Hon har gift sig med en man, framgångsrik, liksom lyxig, och har ett inredningstidningshus. Hon sitter inte i snabbköpskassan längre och dricker inte öl i plastmugg. Istället ägnar hon dagarna åt att vara smal och snygg. Sedan blir hon gravid. Minnen från förr dyker […][...]

Journalisten Jonas Malmborgs skönlitterära debut tidigare i år, romanen Fältöversten, handlar om tillvaron för några tonåringar i slutet av 80-talet, bosatta i området kring Karlaplan, på Östermalm i Stockholm. I början av 70-talet byggdes vid Karlaplan bostadskomplexet Fältöversten, det invigdes 1973. Det bestod av hyresrätter, därmed fick området till viss del samma problem som förorter […][...]

Bland den skrivande människans alla uppdrag är ett av de viktigaste att synliggöra sin egen makt. Den som skriver är ett subjekt. Hen brukar våld inte bara på sin fysiska omgivning utan också på kroppar, mänskliga viljor och längtan. I den skrivande akten sätts alla de yttre skikten i gungning. Den sociala fernissan av liv […][...]

”It’s me she wants to purchase.” Så lyder den allra första meningen i vad som ska bli, om jag fattat rätt, inte en dystopisk trilogi men en dystopisk tetralogi, alltså en serie om fyra böcker (det var ju också en variation). Kvinnan som kommer in den tjusiga butiken på semesterparadiset Demesne bara måste ha den […][...]

Jag har ingen distans och full distans. Samtidigt. Jag är främlingen som träder in i olika hem i era hem. Det är så ni möter mig. Eller, kanske snarare: jag är inslängd i era hem, får pengar för det. Berättarjaget står framför en lägenhetsdörr. Hon läser ett namn från en papperslapp, kontrollerar att det är […][...]

På 80-talet flyttar en iransk familj till Sverige. De har kämpat för frihet i sitt hemland, men tvingats flytta. Pappan i familjen kämpar redan från början för att komma in i det svenska samhället. Han lär sig svenska och anammar traditioner som julen, men stöter gång på gång på motstånd mot att accepteras i samhället. […][...]