Kristian Johannessons debut hör till den sortens romaner vars titel är bärande inte bara för en bok utan för en hel tidsanda. Vi måste börja med orden kan låta enkelt, men bakom frasen ligger något upplösande som kan splittra människor lika mycket som förena. Det är september, höst och bokmässa. Kristian Johannessons allra första bokmässa […][...]

Suss är en drömmare. Hon föredrar golv framför fina stolar, skriver, målar skämtsamma karikatyrer och gör verbala, sprakande kärleksförklaringar till ”B-människan”; den som är inkomplett och mänsklig. Hennes föräldrar är ”A-människor” och överklass. Kanske är det därför hon verkar vara född med fågelvingar och flaxar livligt i en antimaterialistisk vilja, bort från marken, konventionerna och […][...]

Det är inte längre tyst i arbetarklassen. Ordvitsen toppar SVT:s litteraturprogram Babel när arbetarlitteraturens väl och ve diskuteras av Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, tydligen också deckarförfattare, Åsa Lindeborg, som med sin Mig äger ingen gav upphov till den föregående eller möjligen näst föregående debatten om arbetarlitteraturens come back, och David Lagercrantz, aktuell med Zlatan-biografin som […][...]

De ekonomiska klyftorna i samhället ökar. Barnfattigdomen ökar. Vinstutdelningarna i företag ökar också, medan andelen löner däremot minskar. Nyheterna rapporterar om ytterligare en vd med bonusmiljoner, miljonlägenhet och miljonpension. Orkar han sedan inte städa sin stora, fina lägenhet så finns det ju gudskelov skattesubventionerad städhjälp. Det är om framför allt om städhjälpen som Rebecka Bohlins […][...]

Jag önskar verkligen att Eija Hetekivi Olssons debutroman Ingenbarnsland inte kändes så hjärtskärande aktuell. Det handlar inte bara om debatten om Malmö, om miljonförorter som beskrivs som ”laglöst land”, utan också om pensionsålder och ifall vi utan vidare borde jobba fram till åtminstone 75. I 1980-talets Göteborgsförorter Gårdsten och Bergsjön hör Miira ändå till de […][...]

Vad får en människa i ett av världens rikaste och tryggaste länder att gå med i vad som kan beskrivas som en kommunistisk sekt i väntan på väpnad revolution? Nej, det här ska faktiskt inte handla om Magnus Utviks nyutkomna självbiografi Med Stalin som Gud (den kommer senare i veckan). Det här handlar istället om […][...]

Ann Heberlein blev något av en medial figur 2009 när sensationsjournalistiken fick vittring på berättelsen om en teologie doktor i etik som försvann spårlöst samtidigt som hon just utkommit med en självbiografisk bok om självmordstankar, ångest och ett liv med diagnosen bipolär typ 2. Det blev ganska ovärdigt och spekulationerna om att försvinnandet skulle ha […][...]

Tonårstjejen Jbara för en trist och utfattig tillvaro i den lilla gudsförgätna nordafrikanska byn Tafafilt. Hon hoppas att den är gudsförgäten i alla fall. Att kanske Allah tittar åt något annat, intressantare håll, medan hon låter sig knullas av fåraherdar för små flaskor med söt, rosa granatäppelyoghurt och andra godsaker. Allt är haram, förbjudet, ändå. […][...]

I en morgonsoffa för inte så länge sedan pratade Jessika Gedin i rollen som J D Salinger-expert om hans Räddaren i nöden. Trots sin expertroll avslöjar hon att själva boken ändå bara lästs en gång och det för mycket länge sedan. Orsaken var att inte riskera att förstöra den ursprungliga läsupplevelsen, att en till läsning […][...]

En buss lastad med unga tonåringar åker till Donegal. Det är ett etablerat sommarläger för unga vuxna, vars syfte är att ungdomarna ska få ordentligt med frisk luft och sol och dessutom lära sig irländska. Huvudpersonen Orla kan redan irländska, men hon låtsas att hon inte kan. Hon skäms. Enligt mammans instruktioner, låter hon också […][...]