Recension

: Pariskommunen
Pariskommunen Karl Marx
2014
Murbruk
4/10

Socialism i en stad

Utgiven 2014
ISBN 9789197907255
Sidor 95
Orginaltitel The Civil War in France. Address of the General Council of the International Working-Men's Association
Översättare Hannes Sköld (efter Friedrich Engels tyska)
Först utgiven 1871

Om författaren

Karl Marx (1818-1883) var en tysk politiker, journalist, ekonom, filosof, sociolog och historiker. Sitt preussiska medborgarskap avsade han sig 1845 och levde en stor del av sitt liv som statslös, bland annat i Paris och London. Marx mest kända verk (skrivet tillsammans med Friedrich Engels) är det Kommunistiska manifestet (1848). Han är också författare bland annat till mastodontverket Kapitalet (första delen utgiven 1867, de andra delarna postumt efter Marx död).

Sök efter boken

Jag forskar om historieundervisning. Det gör jag till stor del därför att jag tror att historia är i grunden relevant för alla människor, men för att jag själv i stort sett aldrig upplevde det så de första tolv åren i skolan. Ett av de få undantagen var Pariskommunen.

Att Paris arbetarbefolkning mitt under preussisk belägring utropade en självständig kommun, tog över fabriker, kyrkotillgångar, militär, byggde egna demokratiska institutioner och sociala skyddsnät, är förstås fascinerande i sig. Mitt intresse var från början mer trivialt och slumpmässigt.

I mina tidiga tonårs favoritroman, Gaston Lerouxs närmast skräckromantiska Fantomen på operan, nämns bara i förbifarten att den enorma parisiska operakällaren någonstans rymmer skelett från kommunens dagar. Jag undrade helt enkelt vad det var och blev snart fängslad av hur fullständigt olika kommunen beskrevs av olika författare. Historia i skolan är ju sällan på det sättet. I läroböcker och i klassrum talar historien med en enda röst. Det här var något helt annat, en levande kamp om vad historien innebar.

Jag minns tyvärr inte alls vad jag egentligen läste då. Har svårt att föreställa mig att Marx hör till det jag lyckades ta mig igenom, men vem vet. Man kan rätt mycket innan någon talar om för en att det är för svårt.

15-20 år senare får jag i alla fall kämpa ganska duktigt med Pariskommunen. Visst är den på många sätt konkret, en Marx i kött och blod, men den är också skriven så oerhört nära kommunen i tiden. De sista kommunkämparna hade fallit bara ett par dagar innan Marx lade fram sin text för Internationalens styrelse. Det ger visserligen en känsla av samtidighet, men gör det samtidigt ganska svårt att överblicka händelseförloppet, inte minst för att Marx så detaljerat går i klinch med president Adolphe Thiers och hans regering, som valde att attackera sin egen befolkning och huvudstad för att slå ner kommunen.

Den borgerliga staten och dess institutioner tjänar inte folkets intressen och kan heller inte göra det, menar Marx. Det är vad Pariskommunen handlar om för honom. Folket måste skapa nya, egna institutioner. På den nivån är hans analys och resonemang absolut värda att diskutera. Men även om Marx för all del har tyngd nog enbart i kraft av att vara Marx, så hade texten tjänat på att ibland faktiskt tona ner det konkreta, till exempel personangreppen. Hur relevant är det till exempel, allra minst 140 år senare, huruvida Thiers (”denna missväxta dvärg”) var kort eller inte?

Jag håller definitivt med förlaget om att det här är en relevant text. Frågorna den ställer om demokrati och representation, om makthavare och folk, om vems intressen ett krig förs i, är lika brännande nu som då. Herregud, tänk på den till synes hopplösa konflikten i Israel och Palestina, till exempel, på Libyen eller Egypten eller USA:s otaliga invasioner, på nästan vilka aktuella konflikter som helst. Däremot har jag invändningar mot hur man väljer att tillgängliggöra texten.

Till att börja med skrev Marx originalet på engelska, men översättningen är gjord via Engels översättning till tyska. Varför det? Hade inte en nyöversättning direkt från Marx varit intressantare? Och mer korrekt – på flera ställen konstateras i fotnoter att lite obekväma uttryck (”de höga bonapartistiska och kapitalistiska zigenarbandens utvandring”, det kapitalistiska Paris ”litterära tattarfölje”) stammar från Engels snarare än Marx.

Lika graverande är att den översättning man valt att ge ut är omkring hundra år gammal (från 1921, skriver förlaget; 1912 enligt biblioteksdatabasen Libris). Detta, enligt förlagets förord, på grund av den ”absurda upphovsrättslagen, alltså att författaren och/eller översättaren måste ha varit död i minst 70 år” – det vill säga om man inte kan tänka sig att betala för en nyöversättning. Vilket inte minst med tanke på att själva huvudtexten ligger på omkring 50 sidor – under 100 inklusive förord och tilläggstexter (samt Johan Noras illustrationer efter samtida nyhetsfotografier) – inte hade varit en oöverkomlig investering?

Man hade också kunnat tänka sig någon form av nyläsningar av Pariskommunen. Anders Roths paralleller (i förlagets förord) till de senaste årens utveckling i ett antal sydamerikanska länder ger en antydan om att det hade kunnat bli verkligt intressant.

Som det är förstår jag faktiskt inte varför man brytt sig om att trycka en nyutgåva över huvud taget. Det lär inte vara några problem att få tag på den här texten vare sig på bibliotek eller på nätet, så varför ge ut den alls om man inte har för avsikt att tillföra något? Varför inte istället försöka göra den så lättillgänglig som möjligt med en fräsch och korrekt översättning? Om man nu verkligen tycker att det är en text som förtjänar att läsas.

Ella Andrén

Publicerad: 2014-08-02 00:00 / Uppdaterad: 2015-11-14 10:30

Kategori: Recension | Recension: #5773

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?