Emma Rävås debutroman, Jag händer jämt, tar sin utgångspunkt i ett Nu, ett Nu som är ett Efteråt. Ett nu där Andrea inte riktigt orkar med någonting, och där få personer längre orkar med henne. När hon försöker göra någonting ”normalt”, som att följa med sin lillasyster på en fest, triggar en lukt igång något […][...]

Jag tycker om att läsa romaner som utspelar sig på platser jag besöker eller vistas på. På så vis tror jag mig förstå lite mera av historien kring en stad eller bygd när jag kan läsa om hur människor levt där. Uleåborg i finska Österbotten vid Bottniska viken grundades redan 1605 av kung Karl IX. […][...]

”Finns det homosexuella renskötare?” Frågan utgör rubriken till en diskussionstråd på Flashback, och till den återkommer Ánte hela tiden. Den gnager i bakhuvudet. För Ántes familj är renskötande samer, och det är de traditionerna han vill vara med och föra vidare. Det är hans liv. Men så finns också Erik, Ántes bästa kompis, som han […][...]

Linus Baker är en byråkrat. Närmare bestämt en socialarbetare på Department in Charge of Magical Youth, DICOMY. Hans arbete går ut på att besöka och utvärdera barnhem som specialiserar sig på magiska varelser och barn med magiska förmågor, och därefter skriva utförliga (och vansinnigt torra) rapporter som avslutas med en rekommendation om huruvida barnhemmet bör […][...]

En angenäm fläkt av gammaldags pusseldeckare vidhänger Kristina Agnérs fina debutdeckare Var inte rädd för mörkret, som handlar om tre generationer kvinnor och ett mystiskt försvinnande. Det är redan augusti och i Tosseboda, en på ytan idyllisk liten ort i mörkaste Småland, råder värmebölja (“sommarens sista dödsryck”). Hit anländer Alva Fagerström efter att ha fått […][...]

Thomas lever ett rätt trist singelliv i Paris. Han är alltid den som är ensam och detta till och med när han lämnar sitt jobb på konserthuset. Han är nämligen pianisten. Alla andra bär sina instrument med sig när de går i från jobbet men inte Thomas. Hans piano står kvar och han lämnar tomhänt. […][...]

Med ett korthugget språk skapas bild på bild på bild i Axel Winqvists debutbok, ett pågående kalejdoskop som läsaren själv får pussla ihop till någon slags helhet. Interpunktionen är sparsam, minst sagt, och skapar sitt eget mönster, detsamma gäller syntax. Naturen och staden återkommer, inte direkt om vartannat, utan mer inflätade i varandra – inte […][...]

Efter att ha plöjt igenom Kerstin Ekmans kriminalroman Händelser vid vatten är det lite svårt att veta var jag ska börja, för det är så mycket jag tycker om med den här boken. Det blir svårt att välja ut några enstaka saker att lyfta fram. Egentligen är jag lite rädd för tjocka böcker för jag […][...]

Den excentriska skribenten Eve har sedan barnsben hängt ihop med den något sardoniska och alltid lika rappa Susie. I högstadiet slog de sig samman med Ed och hans bästa vän Justin, som är lika teatralisk som Ed är allvarlig och ansvarstagande. De fyra bildar ett gäng som 20 år senare är lika sammansvetsade, och där […][...]

Att jag fått ändan ur och läst någon av Julian Fellowes romaner har naturligtvis att göra med tv-filmatiseringen av Belgravia. Jag läser ut boken i väntan på det sjätte och sista avsnittet av serien, och det är inte svårt att föreställa sig att den skrivits just med tanken att filmatiseras. Faktiskt inser jag, när jag […][...]