Jag tycker om små böcker. Det är något med det lilla formatet som känns anspråkslöst och intimt, samtidigt som innehållet kan vara nog så uppfordrande. Här är den begränsade ytan fylld av svarta plumpar, en revbensbur och en inspärrad liten fjäril. Så det är det yttre som fångar mig först, därefter titeln: I slutet borde […][...]

Det som också var sant är Sara Wibecks debut. Det är nio korta noveller med ett spänstigt och rikt men vardagligt textspråk. Språket gör novellerna lättlästa men med detta sagt är inte innehållet banalt, tvärtom. I det enkla bor det svåra i det här fallet för det är en konst att få till de känslor och situationer […][...]

Loretta Napoleoni har skrivit en rad böcker om terrorism, diktaturer, kriminalitet och ekonomi. Kanske inte helt tippat då, när hon plötsligt ger ut en bok om… stickning. På många sätt känns ämnesvalen som raka motsatser. Politik, våld och ekonomi är ”hårda”, manligt kodade ämnen, allmänt ansedda som nyhetsvärdiga. Stickning är vardagligt, mjukt, kvinnligt kodat, något […][...]

Maria Brobergs debut Bakvatten ljuder i samklang med många av de senaste årens uppmärksammade skildringar av livet uppe i norr. Jag tänker till exempel på Nina Wähäs Testamente, Stina Stoors Bli som folk och Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo. Att fånga den norrländska melodin i skrift och skildra livet som pågår långt från storstan, […][...]

  Hösten 2020 fyller dagensbok.com 20 år. Det vill vi fira genom att publicera några favoriter i repris. Ella Andrén har plockat fram denna recension från arkivet, och skriver här om sitt urval: När man skriver recensioner professionellt får man sällan själv sätta rubriken till texten. Man bara håller tummarna för att det inte ska […][...]

När jag i tonåren i slutet av 90-talet för första gången läste Gun-Britt Sundströms Maken var jag eld och lågor över hur mycket jag kände igen mig i huvudpersonen Martinas ovilja att binda sig. Min dåvarande pojkvän (eller blivande eller före detta eller vad det nu var just då, jag minns faktiskt inte längre) läste […][...]

1973, tre år innan den numera kultförklarade romanen Maken gavs ut, kom Gun-Britt Sundström med en parafras på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Det var berättelsen om Arvid och Lydia, nu berättad ur Lydias perspektiv, och förflyttad till författarens nutid. Under hösten gav två debuterande författare ut var sin parafras på Maken, där huvudpersonerna Martinas […][...]

Nio korta och mycket avskalade noveller möter mig när jag slår upp Marie Auberts bok. I novellsamlingen ”Får jag följa med dig hem” tar Aubert med oss in i den känslosamma vardagen hos ett antal personer. Fokus är relationer, ofta kantade av ångest. Fler än en gång är även huvudpersonen på en plats i livet där den […][...]

Det är sommaren 1596 i England. Två barn, ett tvillingpar, leker ensamma på gården när den ena av dem plötsligt börjar må dåligt. Riktigt dåligt. Snart ligger Judith på sängen med hög feber och Hamnet söker förtvivlat efter hjälp. Modern är en bit bort i sitt föräldrahem och fadern i London men var är farföräldrarna, […][...]

När Marilyn upptäcker att någon övervattnar hennes älskade växter inne på hennes kontor växer irritationen och hon skriver en arg lapp med versaler till denna någon som hon antar är Barbro, lokalvårdaren. Men det är inte Barbro som vattnat blommorna. Det är Felicity. Felicity har ett mörkt förflutet och hon lever sitt liv som en […][...]