Sai har aldrig haft någon familj som älskat henne. Hennes farfar, den gamle domaren, har aldrig velat vara som sina indiska landsmän. Kocken har alltid levt för sin son. Hans son, Biju, har lyckats komma till USA men inte hittat hem. Gyan saknar ett hemland. Kiran Desais roman The inheritance of loss handlar mycket om […][...]

Man kan sammanfatta den här boken som en viktig och initierad bok om brännande politiska frågor och modiga människor i vår samtid – om folk som vågat ta upp kampen mot allt från ockupationen av Afghanistan till fattigdom och ekonomiska orättvisor i Indien. Men det kan också formuleras på ett lite annat sätt: än en […][...]

Jenny Diski menade i sin tågreseskildring från 2005 Främling på tåg att resa är att snabbspola sitt liv, vara bortkopplad från sin omgivning, kort sagt en fristad. Kanske är det därför som det ofta är lättare att berätta sina innersta tankar för främlingar? Man riskerar inte att få dem tillbaka. Den indiska författaren Anita Nair […][...]

Det heter att boken är ”en fri fantasi över ett obeskrivet ögonblick i Harry Martinsons rymmar- och vandrarliv på 1920-talet”. Det är också så att huvudpersonen är namne med samma roll i Martinsons självbiografiska romaner Vägen ut och Nässlorna blomma. Denne, Martin Tomasson, tjänstgör alltså i Vägen till Gondwana och hans berättelse är minst sagt […][...]

Naranappa är död, och ska nu begravas. Men vem ska få uppdraget att begrava honom? Som brahmin (prästerskapet, den högsta av de fyra ursprungliga kasterna) ska han egentligen begravas i enlighet med den heliga ritualen samskara. Men nu är Naranappa inte vilken brahmin som helst. Under sin livstid verkar han ha levt ett ganska ovanligt […][...]

Kina; för närvarande världens viktigaste marknad, som företagen närmast står på kö för att få investera i. Ryssland; en ekonomisk härdsmälta, som efter ett förlorat decennium till slut börjat få ordning på sin ekonomi. Indien, som ekonomiskt närmast stått stilla under allt för många år. Alla tre länderna har genomgått en övergång från en reglerad, […][...]

När man först stack åt mig Bankim Chandra Chatterjees Kamalakanta och bad mig översätta den, var min osökta reflektion ”Vad är nu detta för sk-t?” Det var en indisk utgåva, översatt från bengaliska till engelska, som luktade (?) högst suspekt, av någon av Calcuttas bakgator. Det första tämligen förvirrade kapitlet ändrade inte min åsikt stort. […][...]

I ett desperat försök att hänga fast vid den ryggsäcksromantik som Alex Garland lyckades förmedla i The Beach, lät jag mig för en tid sedan följa med på en tripp till Indien. Jag ångrar mig fortfarande bittert. Kanske är det för att Sutcliffe tvingar mig hänga på Dave strumpförsäljaren. En alldeles bedrövlig ryggsäck att klänga […][...]

Vishnu ligger döende på trappavsatsen som varit hans hem i många år. Detta accepteras lugnt av de boende i huset. Ingen verkar tycka att det är märkligt med en man som ligger och dör mitt i trappan medan människor kliver över honom för att komma till sina lägenheter. Det är upptakten till Manil Suris debutroman […][...]