Thomas McNulty och John Cale bor på gården som Lige Magan äger i delstaten Tennessee. På gården lever och arbetar även de frigivna slavarna Rosalee Bouguereau och Tennyson. Till familjen hör också Winona, indianflickan som paret Thomas och John adopterat efter att de deltagit i massakrer där tusentals indianer mördades. En okonventionell familjekonstellation som idag […][...]

Vuxenromaner har sällan ett utropstecken i titeln, men Brinn! är på flera sett essensen av Sisela Lindbloms nya roman. Det uppmanande, tvingande, utpekande – det är precis vad Brinn! handlar om. Här tar Lindblom med oss till 1600-talets Stockholm. Det är häxprocessernas tid. I Katarina församling på Södermalmen har några fattiga tonårsflickor plötsligt tillskansat sig […][...]

Att jag fått ändan ur och läst någon av Julian Fellowes romaner har naturligtvis att göra med tv-filmatiseringen av Belgravia. Jag läser ut boken i väntan på det sjätte och sista avsnittet av serien, och det är inte svårt att föreställa sig att den skrivits just med tanken att filmatiseras. Faktiskt inser jag, när jag […][...]

I London i nådens år 1791 driver Nella ett mycket litet apotek beläget vid en gränd som är så liten att den knappt finns. Nella betjänar uteslutande kvinnliga kunder och utöver vanliga medikamenter har hon en specialitet: hon tillhandahåller allehanda giftiga preparat för kvinnor som vill mörda män i sin närhet. Varje köp är noggrant […][...]

Många gånger tvekar jag att läsa böcker om krig och faktiskt speciellt om Andra världskriget. Det beror eventuellt på en tidigare överdosering av både filmer och böcker i den här genren. Oavsett denna känsla kände jag mig ändå manad att ta mig an Bibliotekarien i Auschwitz.  Berättelsen är baserad på Edita Kraus verkliga upplevelser under Andra […][...]

Det är fascinerande hur vissa författare får en läsare att känna sig trygg och förvissad om att en bok kommer att vara bra. Kanske inte fantastisk, även om det är mycket möjligt, men i alla fall bra. En sådan författare för mig är Majgull Axelsson; läser jag något av henne vet jag att det kommer […][...]

Jag är knappast ensam om att vara förtjust i mysdeckare. Istället för mardrömslika miljöer, gravt alkoholiserade poliser, och beskrivningar av mord som får en att må lite lätt illa, så erbjuder mysdeckaren oftast fina omgivningar, humor, och meningsfulla relationer. Kvar finns också ond bråd död, förstås, men man slipper detaljerna som får det att vända […][...]

Året är 1938 och platsen Helsingfors, där vi får följa advokat Claes Thune och hans nyanställda sekreterare fru Matilda Wiik. Romanen berättas växelvis ur Thunes och ur fru Wiiks perspektiv. De trivs med varandra men håller ett visst avstånd, trots att båda är nyfikna på den andre. Dels beror avståndet på vanan – båda är […][...]

Redan när jag läste Bortom stjärnan 2003 så visste jag att jag var fast. Elisabet Nemert skriver på ett sätt som tilltalar mig som läsare. Hon skriver lättläst, kärleksfullt, med ett vackert språk och starka kvinnor i huvudrollerna. Älvornas kulle är inget undantag. Här får vi läsa om kärlek som tar slut, uppbrott, längtan, vänskap, […][...]

Giljotinen tornar upp sig över omslaget till den här utgåvan av Charles Dickens klassiska Historien om två städer. Det där var nog förresten en tautologi, att säga att Dickens är klassisk. Dickens är synonym med klassisk. Inledningsraderna till Historien om två städer är till exempel så berömda att jag nästan får overklighetskänslor när jag läser […][...]