Thomas McNulty och John Cale bor på gården som Lige Magan äger i delstaten Tennessee. På gården lever och arbetar även de frigivna slavarna Rosalee Bouguereau och Tennyson. Till familjen hör också Winona, indianflickan som paret Thomas och John adopterat efter att de deltagit i massakrer där tusentals indianer mördades. En okonventionell familjekonstellation som idag väl skulle kallas för regnbågsfamilj.

Romanen är en fristående fortsättning på Dagar utan slut, som kom på svenska år 2020. McNulty är inte längre berättaren (han syns bara i bakgrunden) utan i stället får läsaren uppleva livet från Winonas perspektiv. Hon har hunnit bli 17 år och är en administrativ stjärna med ett siffersinne som uppskattas. I den lilla intilliggande staden har hon fått jobb hos advokat Briscoe, som inte hinner med arkiveringen:

Dokumenten hade ibland mycket att berätta, ibland var de tysta som snö. Det fanns listor över varenda svart person som köpts och sålts i Henry County vid Negerförsäljningsbyrån, och dem hade advokat Briscoes far upprättat. Mr Hicks handelsbod förvarade sin ekonomiska historia där, liksom fyra andra handelsbodar, sjuttio års proviantering, och många års statliga kontrakt om att förse de försvunna indianerna med livsmedel – och femtio gamla spröda sidor med balansräkningar åt de miliser som sett till att skaffa undan chickasaw och cherokee från Tennessee.

Åren som skildras i romanen (1873 – 1874) är minst sagt instabila. Delstatsmiliser konfronterar banditgäng, och om du är en frigiven slav eller har indianska rötter kastar du alltid ett extra öga över axeln. Risken att bli överfallen är ett faktum. I diskussioner om lag och ordning hörs den starke mannens krav på att få tillbaka sitt utrymme. En överste som beskriver den kände plundraren Petrie hyser inte mycket hopp om framtiden:

Gamla rebeller som han kunde nu rösta igen i sitt eget land men de hade vant sig vid plundring och mord. Petries våldsamhet bottnade i att han ansåg sig förfördelad, och den tanken skulle han hålla fast vid för all framtid [---]

Centralt i romanen är ett våldsdåd som Winonas familj vill hämnas. I stället för att omedelbart handla enligt devisen öga-för-öga-tand-för-tand har man fullt upp med att undgå fattigdom och svält. Och efterhand omvandlas tankarna. Bättre med motståndshandlingar som har ingredienser av intelligens och fiffighet än eskalerande våld. Dessutom finns kärleken som återfinns i en familjs värme, eller för all del den som utvecklas i tvåsamhetens innerlighet. Den där häpnadsväckande kraften – ofta uttryckt i fumliga ord – som kan bära över avgrunder.

Ingen kan klandra Barry för att ha lågt tempo i den här eller den föregående romanen. Intrigens byggstenar är konflikter och makthunger som gör att dammet yr när det smäller. Mulorna tröttas ut när de får vandra långa sträckor med sina ryttare. Knivar och skjutvapen orsakar sår som blöder ymnigt. Mig lockar inte någon tidsresa på 150 år för att uppleva hur skador syddes ihop utan bedövning.

Romanens brutala incidenter har sin plats i sammanhanget men vore berättelsen en film skulle jag sitta och blunda och stoppa fingrarna i öronen. Detta varvas med partier där familj och vänner ingjuter mod i varandras hjärtan. Allt återges på en kärv prosa sprängd med ordspråksliknande meningar som jag tycker passar utmärkt i sammanhanget.

Winona och hennes familj får mina sympatier, vilket säkert är tanken. Risken finns förstås att en författare älskar sina romanpersoner så mycket att skapelsen tar skada av det. Barry presenterar likväl ett övertygande persongalleri och den historiska miljön kan beläggas med arkivbesök.

McNulty & Co har nu fått två romaner. Båda bärs av element som gör att de skulle kunna placeras in i westerngenren. Fast det vore att förminska dem. Här romantiseras ingalunda teman som anarki och laglöshet. I synnerhet i denna andra roman, är det samhörigheten med andra som är det sammanhängande kittet. Framtiden byggs av personer som väljer att i ord forma kampen om rättvisa i stället för att använda våld. En tidlös och meningsfull inställning till livet, tycker jag.