Helén Wighs debutroman Järnmärkt utspelar sig år 1858 på Värmlands gruvfält, i det lilla samhället Persberg.

Carl återvänder till sin barndoms trakter i sökandet efter svaret på gåtan om vad som egentligen hände med hans mor. Själv har han bara har fragmentariska minnen kvar, minnen som inte stämmer överens med den officiella berättelsen att hon lämnat honom och hans far. När hans far på sin dödsbädd avslöjar att modern blev mördad av en okänd gärningsman, bestämmer sig Carl för att ta reda på vad som egentligen hände.

När Carl anländer till Persberg blir han vittne till en liten flickas tragiska död. På håll ser han henne falla från klocktornet. Först blir han misstänkt för hennes död, vilket inte direkt ger honom en bra start i samhället. Lyckligtvis träder gruvdisponentens dotter fram och bekräftar hans vittnesmål, vilket räddar honom från att bli hängd innan han ens hunnit fram till gruvan.

Under falskt namn tar han sedan arbete på fältet under gruvfogden. Livet i gruvan är hårt, smutsigt och riskfyllt. Wighs målande beskrivningar tar med en ner i mörkret. Sakta dras trådarna ihop och ett nät av lögner och hemligheter börjar nystas upp. En rad olösta mord genom årtiondena som kännetecknas av en sällan skådad brutalitet och ett eget signum – ett brännmärke i nacken på offren. Mord som någon, eller några, ansträngt sig hårt för att dölja.

Järnmärkt beskrivs som en suggestiv spänningsroman. Visst är den spännande, men en del av spänningen förtas av att jag bitvis har svårt att hänga med. Jag blandar ihop karaktärerna som nämns omväxlande vid tilltalsnamn och vid titel. Historien rör sig långsamt framåt för att sedan ta stora språng, vilket gör att jag som läsare aldrig riktigt kommer in i bokens rytm. När detaljerade, på gränsen till långrandiga, beskrivningar kombineras med återberättade minnen och avgörande skeenden som beskrivs helt kort är det, i alla fall för mig, lätt att gå vilse i berättelsen.

Berättelsen hade således tjänat på ett jämnare tempo och en tydligare upptrappning. För Järnmärkt innehåller allt jag gillar: ett mysterium med flera lager, brutala mord och en klassisk kärlekshistoria ändå tillför det lilla extra. Jag tycker särskilt mycket om hur omsorgsfullt miljön beskrivs. Wigh målar upp en bild så levande att det känns som att förflyttas till 1800-talets Värmland, en miljö jag gärna återkommer till.