Recension

: Sömmerskans gåva
Sömmerskans gåva Fiona Valpy
2021
Forum
5/10

Om livets bräcklighet

Utgiven 2021
ISBN 9789137158594
Sidor 285
Orginaltitel The dressmakers's gift
Översättare Christina Mansicka
Först utgiven 2019

Om författaren

Fiona Valpy är en brittisk författare, som debuterade 2013 med romanen The French for Love. På svenska finns Biodlarens löfte och Sömmerskans gåva.

Fiona Valpy – författarens hemsida

Sök efter boken

Jag har dille på att samla på mig dvd-boxar med gamla teve-serier (vad är det för fel på strömningstjänster, undrar mina barn oförstående) och i sommar råkar mitt tittande gå i andra världskrigets tecken.

Ljusa sommarkvällar sitter jag skamlöst inne och ugglar. Plöjer säsong efter säsong och avsnitt efter avsnitt av Familjen Ashton (1970), Foyles War (2002; för tjugosjunde gången), Land Girls (2009) och Home Fires (2015). För närvarande befinner jag mig kvällstid i Bryssel med Hemliga armén (1977).

När jag öppnar romanen Sömmerskans gåva, som skildrar vardagslivet i Paris under den tyska ockupationen under andra världskriget, kan man därför säga att jag är i rätt sinnesstämning.

Författaren Fiona Valpy är för mig en ny bekantskap. Hon visar sig vara en rutinerad författare och frankofil, som i sina böcker gärna uppehåller sig på 1930- och 4o-talen.

Valpy är påläst och har åstadkommit en på många sätt fin liten roman, där läsaren kastas in i en värld full av razzior, soldater i uniform, brutalitet, matbrist, bombanfall, vägspärrar, arresteringar, deportationer, Gestapo, angivare, kollaboratörer, men också solidaritet, mod, vänskap och motstånd.

I upptakten till romanen hittar engelskan Harriet Shaw ett gulnat fotografi med tre skrattande unga kvinnor i chica dräkter i en låda bland sin döda mammas saker. Fotot är daterat 1941 och föreställer bland andra Harriets mormor Claire i Paris.

Harriets mamma, som begick självmord, knystade aldrig ett ord om sin franska familjehistoria. För att luska ut vad som egentligen hände Claire skaffar Harriet sig en praktikplats på en välrenommerad pr-byrå i modebranschen i Paris.

Arbetsplatsen är belägen på Boulevard Saint-Germain i det hus där mormodern bodde och arbetade som sömmerska. Harriet inkvarteras i samma lägenhet under takåsarna. Märkligt nog visar det sig att hennes rumskompis och kollega Simone Thibault är barnbarn till en av de andra flickorna på bilden.

Det är med hjälp av brev från Simones mormor Mireille som Harriet lyckas pussla ihop händelserna under krigsåren, vilka efterlämnade ett sådant trauma i familjen.

Mireille, som är full av kamplust, ansluter sig till motståndsrörelsen. Efter att en kort romans med en tysk officer gått överstyr går även Claire med i samma hemliga nätverk, lett av en viss Monsieur Leroux. De levererar med hjärtat i halsgropen meddelanden och ledsagar personer som är på flykt ut ur Paris.

Det rör sig om en spännande och välskriven roman, som jag gärna vill tycka om. Dessvärre har jag svårt för konstruktionen bestående av två tidsplan, där vartannat kapitel ägnas åt 1940-talet och vartannat är vikt åt nutiden. I mitt tycke hämmar upplägget läsningen, stoppar upp tempot och är onödigt koncentrationskrävande. Även om jag inser att det kan vara ett praktiskt sätt för författaren att kunna sticka in med egna kommentarer och förklaringar angående händelserna under kriget.

I mitt tycke borde författaren ha nöjt sig med den del som utspelar sig i det förflutna och utvecklat denna. Möjligen behållit en nutida ramberättelse. Jag störs också av att romanen innehåller en rad osannolika sammanträffanden samt att slutet känns alltför tillrättalagt.

För egen del längtar jag tillbaka till Hemliga armén.

Ingrid Löfgren

Publicerad: 2021-07-20 00:00 / Uppdaterad: 2021-07-19 11:19

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8524

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?