Recension

: Maigret i Paris
Maigret i Paris Georges Simenon
2001
Albert Bonniers förlag
6/10

2 x deckarklassiker

Utgiven 2001
ISBN 9100575232
Översättare Gunnel Vallquist

Om författaren

Georges Simenon är mest känd för sina böcker om Maigret, men bland de 450 noveller och novelletter han publicerat är flertalet djupa analyser om den mänskliga psykologin.

Sök efter boken

Det här är alltså två böcker i en, dels en berättelse om Maigrets första mordfall någonsin, dels ett fall där han sitter säkert i kontoret vid Quai des Orfèvres, full av självkänsla.

Maigrets första fall var dock inte det första som skrevs. En av Simenons egenheter var att inte skriva i kronologisk ordning. Den här lilla prologen till Maigrets lysande karriär publicerades så sent som 1949.

Det Paris som möter oss skiljer sig mycket från senare böckers myllrande moderna storstad. Det är ett Paris som inte fanns längre när boken skrevs, förutom i Simenons minne. Ett samhälle mycket tydligt skiktat, där samhällsklasserna förväntas uppträda på ett visst sätt, och där brottslingar alltid söks bland hallickar och småtjuvar. Det är strax före första världskriget och överklassen lever enbart för nöjen. De lägre klasserna verkar existera enbart för att möjliggöra dessa nöjen.

Det finns väldigt många Maigretböcker och tyvärr är det så att många av dem är ganska lika. De följer lite samma mönster och efter ett tag är intrigerna inte så spännande längre. Men en sak gör dem läsvärda, och det är Simenons underbara Parisskildringar. Han lyckas på ett enastående sätt fånga pulsen och skönheten i staden, samtidigt som han demonstrerar en stark avsky för alla de sorgliga följder storstadens synder för med sig.

Den unge Maigret är respektfull, osäker men målmedveten. Hans (och de andra polisernas) vördnad för överheten och insikten om att en mördare är en mördare är en mördare, även om han är adlig och att alla har hemligheter är berättelsens ledande tema.

Den andra delen är, i mitt tycke, inte lika bra. Handlingen är alltför slätstruken och förutsägbar. Jag hade gärna sett att redaktören valt en annan berättelse, kanske Maigret i New York eller Maigret och den hängde i Liège. Men vad vet jag? Ingenting. Jag gillar bara att läsa deckare ibland. Redaktören vet säkert mycket bättre. Så det så. Här är alltså Maigret väl etablerad på mordkommissionen, han är respekterad och har en väldig massa pondus. Själva historien är snuskig och ganska rasistisk, det handlar om några vilda, djuriska, mörkögda bestar från öst.

Anna Larsson

Publicerad: 2001-08-14 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-29 21:38

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #289

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?