Det går inte att förneka att televisionens inträde har förändrat litteraturens villkor. Helt plötsligt kan våra hjältar få liv och stiga in i våra vardagsrum. Det här kan få oanade konsekvenser. Lika självklart som att Robin Hood är en gladlynt röd räv (för vissa kanske Kevin Costner, o hemska tanke) är Ivanhoe synonym med en […][...]

Brev- och dagboksromaner var som mest populära under 1700- och 1800-talen. Genren blomstrade och berömda verk som Den unge Werthers lidande och Dracula kom till. Många gillade den fiktivitet som medgavs då författarna lät läsarna ta del av händelseförloppen genom just personliga brev och dagböcker. Kanske var det intrånget i det privata som tilltalade, brev […][...]

Den här berättelsen skulle kunna vara en rätt förnöjd tillbakablick. Huvudpersonen, romaren Gnaeus Ulpius Saio skulle kunna betrakta alla åren i armén som prisvärda trots alla umbäranden. Men efter just allt detta, en lyckad karriär från fattig springpojk till lägerprefekt, en stor familj med barn som gör bra ifrån sig och inte minst det faktum […][...]

Den sista legionen är skriven med en filmatisering i tankarna, säger Manfredi i förordet. Och redan efter en sisådär tjugo sidor är de värsta Hollywoodfarhågorna infriade. Då har hjälten presenterats, han har busvisslat på sin häst som omedelbart kom skrittande och den ondaste av fiender har skridit in i handlingen. Det svarta och det vita […][...]

Hyllmeter har skrivits om Karl XII eller Carolus Rex, den helt klart mest uppmärksammade av alla svenska regenter. Redan Voltaire skildrade den svenske kungens liv och dessförinnan hade även Daniel Defoe ägnat kung Karl och hans krig uppmärksamhet. Sedan dess har det bara rullat på, om än mest inom landets gränser där Fryxell, Grimberg, Frans […][...]

Röde Orm torde inte behöva någon närmare presentation för den svenska läsarkåren. Redan 1945, när verket fullbordades med andra delen, hade den första tryckts i hela 16 upplagor. I SVT:s litteraturprogram Röda Rummet framröstades boken till 1900-talets tredje mest betydelsefulla (efter Vilhelm Mobergs Utvandrar-svit och Harry Martinsons Aniara). Charlie Christensen avslutade förra året sin serietolkning […][...]

De som gillade Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn Magnusson eller Arn de Gothia kommer ganska säkert också att uppskatta den här boken. Likheterna är nämligen många. Men här handlar det inte om någon korsfarare från Norden utan riddaren i fokus har sina rötter på den Iberiska halvön. Francisco de Montcada, arvinge till en av […][...]

Mabel Stark inleder sin karriär med att få sparken från sjukhuset där hon arbetar som sjuksköterska för att hon har haft lite för nära umgänge med en av patienterna. Då är hon naturligtvis tvungen att gifta sig för att inte helt stå på bar backe och det är inte förrän hennes nyblivne man spärrar in […][...]

Våren 1675 satte Satan i gång ett jävla liv i staden Stockholm. Speciell förkärlek visade han Katarina församling på Södermalm. Överallt bland dessa fattiga kvinnor värvade han häxor, med vilka han sedan hade de grövsta orgier natt efter natt i sitt högkvarter på Blåkulla. Så börjar Lars Widdings När häxbålen brann, en mustig ”dokumentär berättelse” […][...]

Historiska romaner med forntida motiv hör inte till vanligheterna. Kanske beror det på att det många gånger bristfälliga källmaterialet gör det svårt att väva samman helheter? Å andra sidan ges det således gott om utrymme för egna tolkningar för de hugade författarna. Möjligheter alltså men också faror och fällor att fastna i. Johanna Hildebrandt vågade […][...]