Vem äger historien? Och varifrån kommer egentligen allt som vi ser på de historiska museerna? Och framförallt: hur kom föremålen dit? Dessa komplicerade frågor tar sig Ove Bring an i sin bok Parthenonsyndromet. Parthenonkonflikten är en segdragen konflikt mellan Aten och London. Delar av Parthenons tempel står utställda på British Museum och Grekland hävdar att […][...]

Har vi någon nytta av historia? Kan man ställa frågan tvärtom? Skulle vi klara oss utan historia? Sten Rentzhog gör i Tänk i tid liknelsen med en människa som drabbats av Alzheimers: utan minne får vi mycket svårt att orientera oss i tillvaron. Historia beskriver Rentzhog just som förlängt minne, en erfarenhet utöver det egna […][...]

Tänk om .. Tänk om Hitler dött i mässlingen som ung. Tänk om Franz Ferdinand haft en skottsäker väst. Tänk om Jesus hade funnits på riktigt blivit snickare på heltid i stället. Hur hade historien förändrats? Hade den alls förändrats? Tänk om … är också titeln på en bok som kom ut för 15 år […][...]

För den som gillar amerikanska brottsplatsutrednings- och advokatserier lämnar rättsmaterial från 1600-talet onekligen en hel del att önska. Det är frustrerande, men också naturligtvis intressant. Varför verkar rättegångarna så ofta ha runnit ut i sanden? Ser det bara ut så, för att material inte bevarats, eller lät man verkligen ganska ofta saken bero? Ta tyske […][...]

No tears for queers tillhör den starkaste läsningen i mitt liv. Johan Hiltons tredelade reportage är ett skildrande av homofobiska hatbrott men samtidigt ett effektivt isärplockande av den våldsamma och på samma gång livrädda normativa manligheten. Sällan har ett dokumentärt verk känts så sylvasst och befriande skärskådande. Så när Hilton nu, tio år senare, kommer […][...]

Det finns ingen skylt på den byggnad i Uppsala som en gång var Statens rasbiologiska institut. Det skriver Karin Bojs i sin bok Min europeiska familj, så det har fastnat hos mig redan innan jag slår upp Maja Hagermans biografi över institutets grundare och förste chef, Herman Lundborg. Det vill säga, det finns en skylt […][...]

Det är svårt att tänka sig ett mer perfekt bokpar att samläsa än de båda Augustnominerade fackböckerna Käraste Herman av Maja Hagerman och Min europeiska familj av Karin Bojs. Den ena om den svenska rasforskningens fader, Herman Lundborg, den andra om de senaste rönen kring de där mänskliga anlagen han och inte minst hans tyska […][...]

Den sårade divan av Karin Johannisson är en bred idéhistorisk undersökning av kvinnlig galenskap under 1900-talet. Johannisson är speciellt intresserad av växelspelet mellan individ och sjukdomsidentitet. Hon vill studera hur diagnoserna har kunnat formas och användas för kvinnans egna syften. Men vad är galenskap egentligen? Alternativa sätt att vara kvinna har alltid inneburit risk. För […][...]

Hon var utvald. Hon tänkte på det hela tiden då hon gick. Som ett mantra, som en bön. Jag är utvald. Hon tänkte på det och på att hålla takten. Inte komma efter, inte störa processionen. Ett steg i taget. Uppåt, uppåt. Brant över det höga berget. Luften var kylig och krispig och blev allt […][...]

När min mamma blev vuxen och själv hade fått barn började hon kämpa för att alla romer skulle ha samma rättigheter som andra svenskar. Det blev en lång och svår kamp och hon mötte många vuxna som hade fördomar. Efter ett tag bestämde hon sig för att skriva för barn och ungdomar eftersom hon var […][...]