De får syn på varandra redan på skärgårdsbåten ut. Anna och Lollo. Anna med den lite luggslitna pappan och det ännu mer luggslitna lilla sommarstället på ön, med utedass, skrotravin och läckande tak. Lollo med det blanka, välordnade håret och den flotta familjen, för första gången på väg ut till sin nyinköpta sommarvilla och sina […][...]

Édouard Louis har lämnat sitt gamla liv bakom sig. Idag studerar han filosofi och sociologi på ett av Frankrikes finaste universitet, och har i hemlandet väckt stor uppmärksamhet med denna självbiografiska debutroman. Men i det tidigare livet var han Eddy Bellegueule. Eddy växer upp i en mindre ort i norra Frankrike. Det är en nästintill klichéartad […][...]

Aristotle och Dante. Klart Ari blir full i skratt när killen som precis erbjudit sig att lära honom simma presenterar sig som Dante. Vilket par. Inte desto mindre blir de just det, oskiljaktiga bästa vänner, sedan den där dagen vid poolen när de är femton år. Bästa vänner – och kanske något mer? Båda kommer […][...]

1950-talets Mexico City. En stad där droger, våld och mord verkar vara skåpmat. Huvudpersonen Lees liv utspelas på barer och umgänget består av andra amerikaner, som även de lever i en sorts exil. Staden är både en fristad och ett fängelse. Lee är där eftersom han inte kan vara på andra ställen. Tillsammans med Allerton, […][...]

Jag har alltid haft svårt för begreppet generationsroman. Idén om att en hel era ska rymmas i ett enskilt verk, ofta befolkat av ett antal personer som för tillfället är unga och längtande, känns för det mesta befängd. Den litterära verkligheten fylls lätt av ytliga tidsmarkörer – industriområdesklubbar, hippa gallerier – eller andra företeelser begränsade […][...]

Jag var ett barn, jag hade begränsade referensramar. Dessutom var jag raka motsatsen till Yvonne ifråga om att uppfatta vad andra människor gjorde och sa. Yvonne hade alltid sett mer än det uppenbara, och ofta såg hon saker som inte ens fanns. Jag såg och hörde i stort sett bara det som ögat och örat […][...]

Domedagsstämningen vilar tungt över Reyjkavík i Sjóns nya roman. Spanska sjukan skördar fler och fler offer. Ur vulkanen Katla stiger lavan och hotar om ett större utbrott. I Europa härjar första världskriget. Året är 1918, då kriget trots allt tar slut och Island blir självständigt. Genom sextonårige pojken Máni Steinns ögon tar vi del av […][...]

Inte särskilt många boktipsböcker är riktiga bladvändare. Av naturliga skäl. De har ju ingen intrig, består av en berättelse bara i en väldigt bred och luddig betydelse. Böcker som bara staplar titlar på varandra blir lätt ganska rabblande, och de som lyckas väva in tipsen i löpande text blir ofta svårare att överblicka och hitta […][...]

Det kan inte vara många seriealbum som bär stämpeln ”Cannes Film Festival Palme d’Or Winner”. Företrädesvis förstås för att det är just ett filmpris. Jag har faktiskt inte sett den guldpalmenbelönade filmen Blå är den varmaste färgen – än – men den bygger alltså på en grafisk roman av fransyskan Julie Maroh. Eftersom min franska […][...]

Det var Harriets far som hittade på smeknamnet ”Harry”. Som psykoanalytiker kan jag inte undgå att skönja en klar önskan bakom det smeknamnet. När huvudpersonen Harry (Harriet Burden, efternamnet en ordlek med det engelska ordet för ”börda”) beskrivs första gången i Den lysande världen ser jag ett kvinnligt Frankensteins monster framför mig. Snart nog får […][...]