Recension

: Den lysande världen
Den lysande världen Siri Hustvedt
2014
Norstedts
8/10

Frankenstein eller Frankensteins monster?

Utgiven 2014
ISBN 9789113055336
Sidor 364
Orginaltitel The Blazing World
Översättare Dorothee Sporrong
Först utgiven 2014

Om författaren

hustvedt_siri_2
Foto: Marion Ettlinger

Den norskättade författarinnan Siri Hustvedt föddes 1955 i Northfield, Minnesota. Hennes skönlitterära debut skedde med lyriksamlingen Reading to You som gavs ut 1982. Den första boken av henne som översattes till svenska var romanen Ögonbindeln, The Blindfold (1992). Hon fick sitt stora internationella genombrott med romanen What I Loved (2003) och hennes senaste bok är den kritikerhyllade romanen The Blazing World (2014). Hustvedt doktorerade i litteraturvetenskap 1986 i litteraturvetenskap, avhandlingen hade titeln Figures of Dust: Language and Identity in Charles Dickens.

Sök efter boken

Det var Harriets far som hittade på smeknamnet ”Harry”. Som psykoanalytiker kan jag inte undgå att skönja en klar önskan bakom det smeknamnet.

När huvudpersonen Harry (Harriet Burden, efternamnet en ordlek med det engelska ordet för ”börda”) beskrivs första gången i Den lysande världen ser jag ett kvinnligt Frankensteins monster framför mig. Snart nog får jag också veta att just Mary Shelleys skräckroman var Harrys favoritbok som tonåring. Men är det Harrys far som skapar ett Frankensteins monster i sin besvikelse att ha fått en dotter i stället för en son? Eller är det Harry som är Frankenstein i sitt skapande av konstnärsalias?

Harry är konstnär och får inte den uppmärksamhet hon tycker att hon förtjänar för sin konst. Hon misstänker att det beror på att hon är kvinna. Harry låter tre olika män med tre mycket olika karaktärer ställa ut hennes konst. En ung, snygg kille, en svart, homosexuell man och en ironisk äldre herre. Romanen blir på detta sätt en undersökning i om vi bedömer konsten utifrån något slags egenvärde eller bara som en spegel av sin upphovsman. Motsatsparen som undersöks är inte bara man/kvinna utan även svart/vit, ung/gammal, människa/maskin osv.

Romanen är upplagd som en antologi men känns mer som en deckare. Den fiktiva antologin består av Harrys efterlämnade anteckningsböcker och utsagor från allt från familj till konstkritiker. Upplägget känns lite märkligt eftersom en antologi sällan ser ut på det viset men det stör inte läsningen. I stället är det intressant att få olika synvinklar på Harrys feministiska konstprojekt. Särskilt konstrecensionerna där recensenten utgår ifrån att det är en man som skapat verken är hysteriskt roliga.

Det är en tänkvärd och läsvärd roman skriven på Hustvedtskt spänningsmanér där spänningen ligger i väntan på något slags okänd katastrof.

Cecilia Bergman

Publicerad: 2014-10-06 00:00 / Uppdaterad: 2014-10-25 16:13

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5853

2 kommentarer

Siri Hustvedt har skrivit en läsvärd samling essäer om målningar – Mysteries of the Rectangle (vet inte om den översatts till svenska). Ska bli intressant att läsa en roman av henne med konst som tema. Ser fram emot avsnitten med konstrecensionerna!

Jenny Oregistrerad 2014-10-09 21:42
 

Tack för tipset om hennes essäsamling, den skall jag kolla upp. Hon har lagt in många konsttankar även i denna roman, så jag tror att du kommer att gilla den om du är konstintresserad.

Cecilia Bergman Redaktionen 2014-10-11 10:17
 

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?