Utgiven | 2014 |
---|---|
ISBN | 9789187879012 |
Sidor | 259 |
Orginaltitel | We Were Liars |
Översättare | Carina Jansson |
Först utgiven | 2014 |
Lavender Lit heter ett nytt förlag, ett imprint till Kalla Kulor, som vill ge ut skönlitterära pärlor som bosätter sig i hjärtat. I och med utgivningen av Kanske är det allt du behöver veta får jag nog säga att de har de lyckats redan på första försöket.
Jag hade kysst en betydelselös kille eller tre vid det laget.
Jag hade förlorat min pappa.
Jag hade kommit hit till ön från ett hus av tårar och osanningar
och jag såg Gat
och jag såg rosen i hans hand
och i den stunden, med solskenet som lyste på honom genom fönstret,
med äpplena på köksbänken,
med doften av trä och hav i luften,
kallade jag det kärlek.
Det var kärlek, och den drabbade mig så hårt att jag måste luta mig mot nätdörren mellan oss bara för att hålla mig upprätt. Jag ville röra honom som om han var en kanin, en kattunge, något så säreget och mjukt att fingrarna inte kunde hålla sig borta. Universum var gott för att han fanns i det. [...] Medan han stod där och jag stirrade lade han rosen i ett kuvert. Han började leta efter en penna, ryckte och rotade i en kökslåda, hittade en i fickan, och skrev.
Jag förstod inte att han skrev en adress förrän han tog upp en rulle frimärken ur en låda. Gat frankerade kuvertet. Skrev en avsändaradress. Blomman var inte till mig.
Först tror jag lite naivt att det bara ska handla om en romans på en ö under en sommar. Efter bara några sidor vänds allt på ända av en hiskeligt stor händelse som ändå på något vis förmedlas subtilt inlindat i poetiskt ljuvlig ton. Typ: ja, detta hände liksom, nu går vi vidare. Hela boken är lite så, snabbt berättad fastän som poesi och inledningsvis får jag läsa om vissa stycken ibland. Kanske är det också för att det är ett stort persongalleri vi bjuds på i överklassläkten Sinclair. Och till dem adderas utbölingen Gat som liknar sig vid Heathcliff från Svindlande höjder och kanske blir han till slut som honom. Givet är att han och romanens jag, Cady, älskar varandra. Eller så gör de inte det. Det är där vi börjar. I släktens sommarparadis, med betjänter ingen kan namnet på. Där på soliga klippor snuddar händer vid varandra, i skydd av mörker vävs kroppar samman under träden.
Men det var ju inte alls bara om en romans, släkten visar sig ha hemligheter, personer är inte vad de verkar och det är snart nästan en deckargåta att lösa för huvudpersonen. Ni hör ju, man får allt. Och jag kan ärligt säga att jag inte har en aning om vad som ska hända en enda gång när jag vänder blad. Men jag vet att jag vill.
Paketeringen är ljuvlig den också. Som en dov liten pastellpralin med guld som strössel. Tjejen på bilden ser i och för sig inte alls ut som min Cady. Men det kan ju inte förlaget veta. Översättningen och korrekturet är helt utan anmärkningar. Vilket i sig är anmärkningsvärt. Så, om Lavender Lit vill sträva efter att ge ut pärlor som fastnar och dessutom locka vuxna läsare in i Young Adult-genren så kan jag bara konstatera att de hade mig at hello.
Publicerad: 2014-10-05 00:00 / Uppdaterad: 2014-10-04 22:37
3 kommentarer
Jag tyckte att den var HELT underbar – den hade allt!
Nu måste jag leta upp fler böcker av Emily Lockhart.
#
kan någon skriva en sammanfattning om boken. jag behöver det. Jag läste halva och sen blev jag sjuk kunde inte fortsätta och det är bok diskation om två dagar.
#
Vad händer i slutet?
Tack.
#
Kommentera