Det är mot slutet av 1980-talet när den franske författaren Patrick Modiano får syn på en notis i en fransk dagstidning från närmare ett halvsekel tidigare. En liten annons, ett rop på hjälp, ett sista försök av två föräldrar vars tonåriga dotter har varit förvunnen i över två veckor. Flickan heter Dora Bruder och året […][...]

Min herre! Får jag erbjuda mina tjänster? Men jag vill inte tränga mig på! Jag är rädd att ni inte kan göra er förstådd av den ärade gorillan som råder över det här ställets öden. Han talar ju bara holländska. Om ni inte bemyndigar mig att föra er talan fattar han inte att ni vill […][...]

Jag vet att hon fanns någonstans. Jag har hela tiden vetat att jag kom till världen enbart för att träffa henne. Och detsamma gäller henne. Hon kom till världen enbart för att träffa mig. Hon heter Line, hon är min kvinna, min kärlek, mitt liv. Jag har aldrig sett henne. Sandor Lesters dagar ser likadana […][...]

I En flickas memoarer öppnar Annie Ernaux dörren till sommaren 1958, ett rum som hon hållit stängt inom sig under många år. Det är sommaren då Annie D äntrar kolonin i S i Orne, en händelse som får bli linsen för hur resten av ett helt liv spelar ut sig. Ernaux närmar sig med tillförsikt. […][...]

Vad är ett samtycke från någon som inte kan ge det? Vanessa är tretton år när de träffas första gången, fjorton när de inleder en sexuell relation. Ja, hon skriver så, för det var så hon såg det då när det inträffade. Det var en relation, det var kärlek, det var på riktigt. Tre decennier […][...]

Det helt vanliga livet var uppfyllt av make, två söner och jobbet på gummifabriken. Livet kunde kanske ha innehållit något mer. Vad som gick snett? Ja, på detta funderar romanpersonen Sylvie i alla möjliga tänkbara vinklar i Nina Bouraouis senaste roman som översatts till svenska. Ledsenheten kryper fram för varje sida. Här sipprar minnen in […][...]

att ”komma” till skriften är en fusion, en sammansmältning, om det finns någon ”påverkan” från min sida är det i en sorts ”position”, en passiv aktivitet som om jag sporrade mig själv: ”släpp taget, låt skriften komma, låt dig genomfuktas, sköljas, slappna av, bli en flod, släpp allt, öppna upp, lös upp, öppna slussarna, rulla, […][...]

Kalsong-Johan. Det är nidnamnet jag har förärats av grannarna ovanför. Rätt mysigt och inte alls elakt. De har sina problem varför vi inte förmått ringa störningsjouren tillräckligt många gånger för att få dem vräkta. Jag och min fru är antagligen garanterade en plats vid Guds högra sida. Det händer naturligtvis att man får nog; att […][...]

det skulle alltid finnas ett före och ett efter lördagen den sjunde januari 2017 klockan två minuter över halv elva. 39-åriga Thelma är en ensamstående mamma som är mitt uppe i karriären och som aldrig verkar ha tillräckligt med tid att spendera med sin tolvåriga son Louis. Morgonen den sjunde januari blir han påkörd […][...]

I ett av de hus jag växte upp i fanns det alldeles i anslutning till tomten något jag kallade Döda skogen. Gården, som hette Freden, arrenderades från släkten Alströmer, ägare av mark och gårdar i Östad Säteri en bit utanför Alingsås. Jonas Alströmer är släktets urfader och adlades under det namnet. Han föddes i slutet […][...]