En sommarkväll 2001 sitter Mélanie och Clara i varsin stad och tittar på finalen i den första stora franska dokusåpan. För Mélanie innebär det startpunkten för en intensiv längtan efter att bli känd, för Clara är det något hon gör i smyg, eftersom ett sådant program är raka motsatsen mot allt hennes föräldrar står för. […][...]

Hur många svårt melankoliska medelålders män kan en författare skriva fram? I Michel Houellebecqs fall är svaret ”många”. I den senaste romanen heter mannen Paul. Som så ofta med Houellebecqs huvudpersoner präglas denne parisare av en allmän vantrivsel med tillvaron. Även människor emellan är det kärvt. Därför breder ensamheten ut sig. Paul lever parallella liv […][...]

Jag läser för närvarande på tema ”hav” och önskade mig En världsomsegling under havet i julklapp för att den kändes som en självklar del av temat. Till min stora glädje fick jag boken och nu när jag har läst den känner jag att det vore spännande att försöka närma sig den i en recension, även […][...]

En kvinna får en kryssningsresa i present av sin mor. En vecka på ett enormt fartyg, all-inclusive (exklusive alkohol), för henne och de två barnen – maken måste arbeta. Medelhavet ligger blått och befinner man sig i lä kan man sola och drömma om besöket på Akropolis, det mytiska, overkliga. Men än mer overkligt är […][...]

Marc Levy är en bästsäljande fransk författare som sedan många år är bosatt i New York, vilket litterärt tar sig uttryck i att han pendlar mellan Paris och New York, ofta inom en och samma berättelse. Hans senaste bok på svenska, Sakerna vi aldrig sa (2022), överraskar i positiv bemärkelse. Jag serveras inte riktigt den […][...]

Åh, vad jag kan bli galen av franska författare! Den där lättheten som gör att de mest fruktansvärda händelser kan serveras med vackra ord och någon lätt kladdig livsvisdom. Tragedi på tragedi och ändå en marängtårta med mogen kärlek som kompensation för Gud-vet-allt. Men parallellt med den där frustrationen vill jag bara läsa vidare och […][...]

Den fransk-marockanska författaren Leïla Slimani skrev för några år sedan den mycket läsvärda nutidsromanen Vaggvisa. De psykologiska porträtten var synnerligen övertygande. Den som läst, minns medelklassparet vars yrkeslivsambitioner gjort dem fartblinda och den tredje personen, dagmamman/hushållerskan som kom att bli småbarnsfamiljens räddare. I romanen De andras land är handlingen inte placerad i nutid, utan i […][...]

Omslagsflikarna och baksidestexten på Min är hämnden, den senaste romanen av Marie NDiaye, innehåller textutdrag som nog ska väcka läsarens fasa. Vid lanseringen av thrillerromaner brukar marknadsföringen svänga sig med liknande lockbeten. Eftersom jag har läst Marie NDiaye tidigare tänkte jag att läsningen skulle ge mig något mer. Min gissning hamnade rätt. I romanen presenteras […][...]

Romanen Gustave Eiffel och kärleken av Nicolas d’Estienne d’Orves bygger på spelfilmen Eiffel, som kommer att visas på de svenska biograferna senare i vår. Av filmtrailern att döma rör det sig om ett kostymdrama av det maffigare slaget. Enligt hörsägen den kostsammaste franska filmen i mannaminne och under läsandets gång kommer jag på mig själv […][...]

År 1524 utbröt ett uppror bland de fattiga i södra Tyskland, vilket snabbt spred sig till angränsade regioner. Man reste sig mot överhet och mot alla sociala orättvisor. Och när man börjar ifrågasätta sociala orättvisor så är steget inte långt till att också börja ifrågasätta traditionella religiösa dogmer och institutioner. En av dem som kom […][...]