Och så var det fotbollsyra igen! På sommaren spelas de stora mästerskapsturneringarna, och tidigare i veckan sparkades Fotbolls-VM 2015 igång. Sådant kan jag kosta på mig att skriva. Men om jag hade varit en tevekanal med rättigheter att sända matcherna hade det inte fungerat. Enligt FIFA är det nämligen inte Fotbolls-VM som spelas just nu, […][...]

I framtiden kommer en kunna studera samhällsklimatet genom att läsa serier från olika tider. Det fjärde albumet om Zelda Steyner är fullt av nedslag från den samtida politiska och kulturella debatten. Här avhandlas till exempel näthat och tv-serien Game Of Thrones, ur ett feministiskt och maktkritiskt perspektiv. Och så klart med massa humoristiska punchlines som […][...]

Ego-historia kallar Yvonne Hirdman sin biografi och det är ett finurligt begrepp eftersom det innesluter både den individuella historien och den allmänna historien. Och precis så byggs biografin upp, den ger både inblickar i Yvonne Hirdmans liv och i svensk historia under 1900-talet, en förändringens tid. Det här är en biografi som saknar all 40-talistisk […][...]

År 1900 kommer en artonårig kvinna som patient till Sigmund Freud. Av psykoanalytikern får hon diagnosen hysteri, med symptom som afoni, avsaknaden av röst. Freud ger henne också namnet Dora, och på henne grundar han sin första fallstudie och flera av sina banbrytande teorier. I hennes berättelser läser han bland annat in symboler för sexualitet […][...]

Ann Heberlein har skrivit en form av självbiografisk debattbok, Gud, om vi ska talas vi du och jag måste jag vara helt ärlig. I första delen är den fylld med frågor till Gud, och i den senare delen finns Guds svar. De klassiska frågorna ställs, de som alla människor har ställt och så de mer […][...]

” … hur ska man bära sig åt för att leva livet minst olyckligt och mest intressant, innan man dör?” Det frågar sig huvudpersonen i Suzanne Brøggers självbiografiska roman Crème fraîche. Boken, som först gavs ut 1978 och brukar räknas som en ”feministisk klassiker”, har nu getts ut som en del i Norstedts klassikerserie, med […][...]

1970-talet. Traditionellt har det framställts som en sönderpolitiserad, stillös litteratur – närmast ett förlorat decennium. Det är den föreställningen Ebba Witt-Brattström vill göra upp med i Stå i bredd: 70-talets kvinnor, män och litteratur och här framstår istället det postmoderna 80-talet som en fullständig backlash av grabbiga pretentioner och navelskåderi. Det är en bitskt, skarp […][...]

Trots att F! inte lyckades ta sig förbi 4-procentspärren till riksdagen så känns det som att vi haft en feministisk våg i Sverige. Jag upplever det som att ovanligt många röster hörts på sistone som uttryckt kvinnors rätt att ta plats och ifrågasatt förlegade kvinnosyner, och det i flertalet medier. Eller så är det jag […][...]

Helene Von Druskowitz (1856-1918) var tjugotvå år när hon som den andra kvinnan i Europa blev filosofie doktor (med en avhandling om Lord Byrons Don Juan). De sista tjugosju åren av sitt liv tillbringade hon på ett sinnessjukhus i Österrike. Där skrev hon bland annat sin Pessimistiska kardinalsatser (som har kallats 1905 års SCUM-manifest). Jag […][...]

Det var Harriets far som hittade på smeknamnet ”Harry”. Som psykoanalytiker kan jag inte undgå att skönja en klar önskan bakom det smeknamnet. När huvudpersonen Harry (Harriet Burden, efternamnet en ordlek med det engelska ordet för ”börda”) beskrivs första gången i Den lysande världen ser jag ett kvinnligt Frankensteins monster framför mig. Snart nog får […][...]