Jaha, den här boken ville jag läsa därför att den beskrevs som en bok som behandlar oro hos barn. Nu är det ett bra tag sedan jag var barn, men jag vill minnas att barns oro är rätt bergmansk? Charlie blir en kyckling var inte så bergmansk. Jag vet inte varför jag blir förvånad, kanske […][...]

Är det autobiografiskt om delar inte är sanna? Är det fiktion om delar av det är sant? Det inleder Lynda Barry den här boken med att fråga sig. Läsaren får inget svar utan boken går raskt vidare till att beskriva ett tillfälle på biblioteket då serietecknaren / huvudpersonen läser om en ritövning som heter ett […][...]

Ännu i några dagar till är Kazuo Ishiguro fortfarande den senaste Nobelpristagaren i litteratur. Han har fått vara det ovanligt länge, för förra året delades ju som bekant inget pris ut. Istället för litteraturfest och glam fick vi en orgie i maktspel, övergrepp och obehagliga gubbeteenden, en tystnadskultur, brist på självinsikt, självrannsakan och istället ett […][...]

Ett mystiskt försvinnande, en prestigefylld internatskola, ett hemligt elitsällskap, och ständiga jämförelser med Donna Tarrts Den hemliga historien? Självklart drogs jag till den här boken. Men liksom Den hemliga historien gav mig för höga förväntningar på universitetslivet, så gav den mig även lite för höga förväntningar på Det slutna sällskapet. Charlie Calloway är en vansinnigt […][...]

Jag är lite mos morgonen efter att jag läst ut David Yoon debutroman Planeten Frank. Klockan har hunnit bli tre på natten, och jag har gråtit och skrattat och gråtit. Det var ju inte meningen att det skulle bli så sent, men jag bara måste veta hur det skulle gå för Frank och hans familj. […][...]

Första gången jag var i Italien skrev jag på min Facebookvägg att när jag är död och sitter i himlen hoppas jag det är italienarna som gör maten. För käket jag stoppade i mig i Parma var verkligen himmelskt. Och nu när jag läst Domenico Starnones familjedrama Väsen kan jag då även påstå att de […][...]

Språket i Sasha Marianna Salzmanns debutroman Utom sig är fantastiskt, i flera bemärkelser. Fantastiskt som i ’väldigt bra’, men också fantastiskt som i ’med egenskaper utöver det vanliga’. Det är ett utforskande språk med meningar som slingrar sig fram, ofta extremt långa, och stycken som spretar iväg åt olika håll. Att kliva in i Salzmanns […][...]

På samlingen har Mika något viktigt att berätta. -Jag ska få ett syskon, säger Mika. En bäbis. -Vad ska bäbisen heta? frågar Rut. Det blir tyst en stund. Sedan svarar Mika: -Den ska heta Glitterbäbisen! Det är på förskolan som Mika berättar att hen ska få ett syskon. Kompisarna är nyfikna och diskussionen utmynnar i […][...]

När jag var i 20-årsåldern fastnade jag av någon anledning för att läsa August Strindbergs utgivna brev. Hans sätt att tilltala folk roade mig, liksom hans barnsliga humor och den aldrig sinande ilskan. Inte minst det sista berörde en aggressionshämmad smålänning som mig väldigt djupt. Vid den här tiden var det till och med någon […][...]

Viktor har kommit in bra i sin nya klass. Klassen, som snart ska sluta sexan, där Leo och Ellinor går. I tredje delen av Katarina von Bredows senaste mellanstadietrilogi – som för all del går utmärkt att läsa fristående – är perspektivet den snygge, populäre nykomlingens, Viktors. Han har snabbt kommit in i klassen och […][...]