Jag läser någonstans att det tar författaren Ingrid Kampås en miljon skrivna ord, innan hon faktiskt kommer fram till vad det är hon vill ha sagt. Och det där kan jag verkligen känna igen mig i, jag som också är en slags skrivande människa. Skillnaden mellan mig och Kampås är kanske då att jag ger […][...]

Familjen Barrett utgör sinnebilden för en amerikansk medelklassfamilj; mamma Sarah, pappa John och så döttrarna Marjorie och Meredith, kallad Merry. Tyvärr har livet sett mörkt ut för dem på sistone. John är arbetslös sedan fabriken han jobbade på slog igen, räkningarna hopar sig och frågan är om de har råd att behålla huset. Då börjar […][...]

Ja, nog bländar hon mig alltid, Amanda Svensson. Boken med den något otympliga titeln är just detta och jag leds och förleds villigt in i hennes värld. 1989 föds en skara trillingar på ett sjukhus i Lund och där inleds det förlopp som får sin kulmen 2016, då de tre syskonen beger sig till helt […][...]

I Hålla andan försvinner Minas syster Daria. Mina och lillebrodern Sam vill inte oroa föräldrarna som är bortresta och städar ut mormoderns dödsbo, så de håller tyst. I stället går Mina till badhuset där Daria spenderat nästan all vaken tid. Där träffar hon Cissi, tränaren Rickard och Darias nästan-pojkvän Jamal. Titeln refererar till många saker […][...]

Bostadsområden med sämre rykten finns utanför Stockholm, Göteborg men också utanför storstäderna i Europa, såsom Paris, London eller Bryssel. De kännetecknas av stora höghus med en brokig skara invånare, vars föräldrar eller far- och morföräldrar kommit från andra länder. Det många glömmer bort är att barnen som vuxit upp där är nära vuxenåldern och är […][...]

Adi förstår sig inte riktigt på sin omgivning. Det är lätt att en inte gör det när man är fem år gammal. Hennes pappa försöker styra familjen och se till att de inte avfaller från den goda vägen, mamma har fullt upp med nya syskonet som alltid är sjukt och storasyster Dina utforskar världen hennes […][...]

Måndag kl. 03.46 Hej Urban! Jag skriver för att gratulera på födelsedagen. Jag skickar med två grytlappar som jag har virkat på sysselsättningsterapin. Det är ett gammalt handarbetsmönster från Blekinge. Jag hoppas att du får användning för dem. Du kan tvätta dem i 60° om det skulle behövas. Jag har det rätt så jobbigt nu. […][...]

If Beale Street could talk, “Om Beale Street kunde tala”, är titeln på en ännu oöversatt roman av James Baldwin. Jo, jag dristar mig till att säga ”ännu ej översatt”, trots att originalet gavs ut första gången 1974. Den relativt korta romanen ligger på flera sätt i tiden. Dels går den förstås på bio just […][...]

Det finns två sorters bilder här. De som Louise Winblad tecknar och de som hon och hennes figurer ständigt förhåller sig till. Ofta finns de utanför bild hos Winblad, men liksom i ögonvrån. Och i telefonen, förstås. Som hos kvinnan som, med telefonen i hand, ligger ner över bordet i uppenbar frustration och kvider ”Alla […][...]

Omslaget till Vi skulle segla runt jorden visar en pappa och en dotter som leker. Pappan svingar dottern runt så att hennes fötter lyfter från marken. Det ser härligt ut. Samtidigt går färgtonerna i grått, Elisabeth Widmarks blyertsteckningar håller sig i gråskala. Även om sorgen står i centrum i den här boken finns också utrymme […][...]