“Serier är inte riktig litteratur,” hävdar Chris Ware i Daniel Raeburns bok med samma namn som serieskaparen själv. Men sen fortsätter han och förklarar med: ”i alla fall inte än, på grund av att verktygen för att uttrycka sig fortfarande är så begränsade.” Det Ware saknar i seriformatet är möjligheten att förmedla känslor subtilt. Men […][...]

Karl Ove Knausgård tar sig an Henrik Ibsens norska nationalepos Peer Gynt, fast omvänt. I höstas gav Norstedts ut den lilla boken Fåglarna under himlen, där vi i stället får följa en samtida Solveig under ett par dagar. Vi följer henne nära, nära intill – minsta lilla steg, minsta observation, varje liten tanke. Det är […][...]

Russin tränar simtag utan Kaninis. Russin sover i sin sandgrop utan Kaninis. Kaninis är hos sin mamma. En annan mamma än Russins. Det här är ingen ovanlig situation nuförtiden. Russins storasyster Kaninis bor inte med henne varannan vecka. Russin längtar ihjäl sig då. Hon vet att Kaninis har det roligt och bra hos sin mamma. […][...]

Få berättelser har nog haft lika stor betydelse för minnet av nazisternas förföljelser och mord – inte minst för unga människor – som Anne Franks dagbok. Bara 13 år gammal skildrade Anne Frank hur det var att behöva hålla sig gömd, klara av en helt avskärmad vardag, och veta att det fanns människor där ute, […][...]

Ni vet den där känslan när man inte kan lägga ifrån sig en bok? När man snabbt ser hur sidorna tar slut och inser att upplösningen måste komma snart för det är mindre än hundra sidor kvar… Det här är en sådan bok. Där kräftorna sjunger tar oss med till träskmarken i en mindre ort […][...]

Omslaget till Kristian Lundbergs senaste diktsamling avbildar en typisk svensk trappuppgång. Det brun-beige-blå går ton-i-ton, men trots det är det något med de raka linjerna som är alldeles för perfekt – det blir hotfullt. Ungefär på samma sätt som dikternas enkla, raka språk snärjer in, täpper till, nästan kväver. Perspektivet på omslagsbilden är riktat snett […][...]

Huset har gråa eternitplattor. En liten detalj, men ändå anger den tonen i romanen Skraplotter. I trilogin Vargskinnet av Kerstin Ekman ligger centrum för händelserna i huvudsak i glesbygdens Jämtland. I den andra romanen drivs personerna iväg till Norge, Småland, Stockholm och Sydeuropa. I tredje delen sträcker sig bågen utanför Europa. Ett besök sker i […][...]

Jag klyver er itu är Tamara Mivellis debutroman. Det är en kort bok med ett vackert poetiskt språk där varje ord känns som om det hittat rätt. På varje sida ryms en kort berättelse i form av Marys minnen eller iakttagelser. Bokens första sida, första berättelse: Barn ska inte dyka, säger pappa. Deras organ är […][...]

Att läsa Barbro Lindgrens Du ber mig beskriva en flod och samtidigt vara instängd i en storstad, långt bort från den öländska naturen, är lite som att kliva ut i frisk luft och ta ett djupt andetag. Där är barndomsminnen och nära familjerelationer, nyponrosor och hundloka, träd och flod, gryning och svalt ljus. Dikterna befolkas […][...]

Emma Holm är en mästare på att fånga alla de outhärdliga känslorna som vardagen rymmer och sedan återge dem på ett knivskarpt sätt. Hennes korta noveller, ibland på bara ett par sidor, bygger upp stämningar och spänningar som är förvånansvärt lätt igenkännbara. Sedan släpper hon taget om oss läsare, plötsligt, när vi är där allra […][...]