Jag har läst Svante Bäckströms debutroman  Så höjer sig landet som handlar om Anders Andersson med familj i 1700-talets Västerbotten. Anders är en fattig drömmare som avskyr att arbeta. Han är från början dräng men jakten på frihet gör att han tillsammans med sin fru Margareta köper en egen liten stuga med ett stycke mark […][...]

Gattet har redan hunnit ges ut flera gånger – först 1981 och sedan 2009 på Norstedts, och förra året kom alltså ytterligare en nyutgåva hos Modernista med ett förord av Eva Runefelt. Ysukue Naganos omslagsbild fångar det komplexa innehållet väl: ansiktets lena hudytor, vattendjurets vackra och vassa fenor, betraktandet genom en mask, barnets skörhet. De […][...]

Det är inte en roman utan visst tuggmotstånd, Regina Porters Resenärerna. Den inleds med en personförteckning på 35 karaktärer som handlingen kretsar kring och första kapitlet är en fragmentarisk sammanfattning av en människas liv, inklusive ”påstruket akrobatiskt sex” och ett recept på ”högrevsfrossa” från 1959. Ärligt talat är jag nästan beredd att ge upp där. […][...]

Det sägs att ”en olycka kommer sällan ensam” och det stämmer i varje fall in på Raksha Razanis andra bok. Först drabbas hennes man, Khosrow, av en mycket allvarlig trafikolycka. Det är otroligt att han överhuvud taget överlever och vägen tillbaka är lång. Under tiden slits Rakhsha mellan sjukhuset, jobbet på skolan, hemmet och att […][...]

Sofia växer upp med sin mamma Rose som har oförklarliga symptom sen många år tillbaka – Rose fötter domnar bort och hon blir vissa dagar helt förlamad. För att hitta vad som är fel åker Sofia och Rose till en klinik i Spanien där en läkare, doktor Gómez, gör alternativa studier inom ortopedi. Dr Gómez […][...]

Om det regnar i Ahvaz är romanen jag önskar jag läst när jag var 17 år och så kär att jag stannade i en relation där den andra redan lämnat. Kanske hade huvudpersonen Avas självsäkra, övertygande personlighet skänkt mig tröst i mitt eget agerande då. Kanske hade Avas avsaknad av förödmjukelse inspirerat mig till att […][...]

Nora är Merete Pryds Helles roman om den norske dramatikern Henrik Ibsens karaktär i pjäsen Ett dockhem. Både i originalpjäsen och i Pryds Helles tolkning är det Nora som är huvudperson och i båda fallen handlar det främst om äktenskapet och om kvinnans roll. Det tema som när det begav sig blev kontrovers och skandal […][...]

Sjóns senaste roman utspelar sig under efterkrigstidens Island, där vi följer Gunnar Kampen från hans allra första minnen fram till den unge mannens tidiga bortgång. Han befinner sig då på ett tåg i England, på väg till en nationalsocialistisk konferens. Boken består av koncisa nedslag, som minnesbilder. De får mig att tänka på Svart på […][...]

För den som tidigare läst Tove Janssons Sommarboken är upplägget i Bildhuggarens dotter bekant, även om stilen är något annorlunda. Båda böckerna är ett slags mellanting mellan en novellsamling och en roman, med kapitel som är fristående berättelser, samtidigt som de ändå tillsammans utgör en helhet. Om Sommarboken riktar sig samtidigt både till vuxna och […][...]

Efter att ha bott i Tyskland snart lika länge som i Sverige, får jag ibland ett ryck och tycker att jag borde läsa mer modernt och tyskt. Det sammanfaller med de dagar som jag får dåligt samvete för att jag inte har bättre koll på den ofantliga tyska bokutgivningen. Då brukar jag be mina kloka, […][...]